Detta var också en dag
En konstig men vacker dag. En eftertänksam dag. En dag med ont i huvudet. En tidig dag. En lång men ändå kort dag. En innehållsrik dag. En emotionell dag.
Detta var också en dag som alla andra, men ändå inte. Det är konstigt att det fortfarande är en dag och att dagar är just dagar men att det är innehållet som styr dem. Vid det här laget i livet så har jag levt ganska så många veckodagar, vissa dagar ganska så lika varandra, men det är ju trots allt innehållet som styr dem till vad det blir för enskild, särskild dag. Och såklart hur jag tar emot de beting som sker och pågår. Vilken sinnesstämning som jag befinner mig i gör att jag uppfattar dagarna på olika vis. Samma saker kan ske och ibland går det bra, ibland blir det roligt och ibland ledsamt. Det är konstigt det där med eftertanke och att vissa dagar även går till det.
Detta var en dag. En särksild dag som rör sig i skogar, berg och dalar. En dag där jag tog del av andra människors sorg, saknad och reflektion. För här skiljs våra vägar i livet, den väg vi tillsammans fick gå.
/Johanna
Detta var också en dag som alla andra, men ändå inte. Det är konstigt att det fortfarande är en dag och att dagar är just dagar men att det är innehållet som styr dem. Vid det här laget i livet så har jag levt ganska så många veckodagar, vissa dagar ganska så lika varandra, men det är ju trots allt innehållet som styr dem till vad det blir för enskild, särskild dag. Och såklart hur jag tar emot de beting som sker och pågår. Vilken sinnesstämning som jag befinner mig i gör att jag uppfattar dagarna på olika vis. Samma saker kan ske och ibland går det bra, ibland blir det roligt och ibland ledsamt. Det är konstigt det där med eftertanke och att vissa dagar även går till det.
Detta var en dag. En särksild dag som rör sig i skogar, berg och dalar. En dag där jag tog del av andra människors sorg, saknad och reflektion. För här skiljs våra vägar i livet, den väg vi tillsammans fick gå.
/Johanna
Jag borde verkligen...
...tänka mer på att skriva roliga inlägg på bloggen. Om jag ska ursäkta mitt supertrista beteende får ni ta er ett rejält prat med den minsta prinsen i familjen som fortfarande vänder hela rytmen ut och in och upp och ner. Detta leder till att modern och för den delen även fadern inte riktigt alltid har samma ork som vanligt. För min del funkar således även bara vissa delar av hjärnan så bokstäverna trillar liksom inte lika naturligt då. Det må vara trist men jag lovar att bälta mig i författarstolen även framöver.
...kunna sova med lampan tänd. Nu har jag istället inhandlat en grå sån där som man sätter över ögonen - vad heter det egentligen? Iallafall så är den grå, har resår att ha runt huvudet och lite bling bling bidrar den också med då det står "sexy" över vänster öga. Det är sannerligen det enda som är glammigt i detta läge då resten av mig består av öronproppar samt en flaska välling mellan benen. Ja, vad gör man inte för att slippa åtminstone en vända till micron?
...träna lite mer. Eller kanske mycket? Jag har faktiskt tagit tag i det hela lite och varit på Life två gånger sedan i lördags. En halvmils löpning båda gångerna och syrketräning för den ömma ryggen så att den överlever ett tag till.
...köpa lite nya, roliga kläder. Eftersom vi ska på en 30års- och en 40årsfest framöver borde jag inhandla nya, glammiga galakläder till dessa tillfällen, för visst ör det väl så att det är GRYM dresscode?
...köpa nytt toapapper. Det är SÅ slut. Jag undrar verkligen vad som skedde med de småländska leveranserna? Hahaha :)
...stryka ett par byxor.
...säga till alla som jag tycker om att de är värdefulla. Alla ni som läser, ni är betydelsefulla för mig. Med tanke på morgondagens begravning så kan det inte sägas ofta nog.
...skicka en STOR kram till min mamma som återigen gett upp sig själv för att hjälpa vår lilla familj. Gustav vägrade att gå från perrongen när vi vinkade av mormor idag och när tåget hade något fel på sig och behövde backa såg han sin chans. Hans ögon började tindra "- MAMMA, måmå kommer tillbaka och vill leka mej!" Ja, lite tillbaka kom hon, men inte så mycket så att det räckte... Han var allt lite bekymrad men följde slutligen med hem. TACK snälla, rara mamma för hjälpen även denna gång. Och pappa, otroligt snällt att du kunde undvara din fru, även om jag vet att du kanske behövt henne hemma mer denna veckan med tanke på morgondagen! Älskar er!
...umgås med min make som varit på resande fot i dagarna tu. Vi ses alltför sällan och alltför ofta med en kudde under armen på väg till varsitt rum. Det är SÅ glammigt med babyhull på nåt vis :)
/Johanna
...kunna sova med lampan tänd. Nu har jag istället inhandlat en grå sån där som man sätter över ögonen - vad heter det egentligen? Iallafall så är den grå, har resår att ha runt huvudet och lite bling bling bidrar den också med då det står "sexy" över vänster öga. Det är sannerligen det enda som är glammigt i detta läge då resten av mig består av öronproppar samt en flaska välling mellan benen. Ja, vad gör man inte för att slippa åtminstone en vända till micron?
...träna lite mer. Eller kanske mycket? Jag har faktiskt tagit tag i det hela lite och varit på Life två gånger sedan i lördags. En halvmils löpning båda gångerna och syrketräning för den ömma ryggen så att den överlever ett tag till.
...köpa lite nya, roliga kläder. Eftersom vi ska på en 30års- och en 40årsfest framöver borde jag inhandla nya, glammiga galakläder till dessa tillfällen, för visst ör det väl så att det är GRYM dresscode?
...köpa nytt toapapper. Det är SÅ slut. Jag undrar verkligen vad som skedde med de småländska leveranserna? Hahaha :)
...stryka ett par byxor.
...säga till alla som jag tycker om att de är värdefulla. Alla ni som läser, ni är betydelsefulla för mig. Med tanke på morgondagens begravning så kan det inte sägas ofta nog.
...skicka en STOR kram till min mamma som återigen gett upp sig själv för att hjälpa vår lilla familj. Gustav vägrade att gå från perrongen när vi vinkade av mormor idag och när tåget hade något fel på sig och behövde backa såg han sin chans. Hans ögon började tindra "- MAMMA, måmå kommer tillbaka och vill leka mej!" Ja, lite tillbaka kom hon, men inte så mycket så att det räckte... Han var allt lite bekymrad men följde slutligen med hem. TACK snälla, rara mamma för hjälpen även denna gång. Och pappa, otroligt snällt att du kunde undvara din fru, även om jag vet att du kanske behövt henne hemma mer denna veckan med tanke på morgondagen! Älskar er!
...umgås med min make som varit på resande fot i dagarna tu. Vi ses alltför sällan och alltför ofta med en kudde under armen på väg till varsitt rum. Det är SÅ glammigt med babyhull på nåt vis :)
/Johanna
Det bor tydligen polacker lite varstans
Idag har varit en rolig dag. Det roliga har bestått i massa saker men den roligaste kommentaren kom definitivt från en vän med polacker i källaren. Okej, det kan tycks lite konstigt, men det hela var egentligen ganska så roligt: Vi satt helt enkelt och fikade i godan ro, varpå min kära vän helt plötsligt kommer på att berätta att jag inte ska tycka att det är konstigt om det hörs några konstiga ljud från källaren... Nej då, spökar det så spökar det hann jag väl tänka, innan vännen fortsatte att iskallt konstatera att de hade några polacker i källaren som utförde diversejobb. Det är liksom som en nytappning av "En man i byrån" på något vis, men nu på 2010talet är det en polack i källaren som man liksom bara kan skaka fram. Hahaha, ja, förstå min lätta ironi, men visst var det väl ändå ganska dråpligt?
Andra roligheter som skett under dagen idag är att vi myst och lekt med goda vänner, Ville har varit på sitt mest strålande humör och skrattat som en tok när jag gjort konstiga ljud. Själv har jag känt mig lite allmänt februaritråkig i 10 dagar nu, men Ville verkar ändå tycka att jag är en ganska reko mamma att hänga med. Gustav har idag övertalat mig att köpa en mjölk för att kunna göra stuvade makaroner. Sedan blev han i och för sig lite knäckt när han insåg att vi inte skulle handla mer än en liter mellanmjölk. Då tillät jag ett glasspaket, öronmärkt till pappa, och då gick det hela över i ett nafs. Intressant att muta honom med något som inte kommer honom till gagn, lite kponstig ekvation det där. Men jag har ju å andra sidan inte varit bra på matte heller, kanske bor det en liten humanist i honom ändå?
Om det krafsar nånstans under täcket i natt, kolla bara en gång extra så att det inte är polacken i källaren som kommit upp eller mannen i byrån som kommit fram...eller för den delen ditt alterego som kommit ut ur garderoben.
/Johanna
Andra roligheter som skett under dagen idag är att vi myst och lekt med goda vänner, Ville har varit på sitt mest strålande humör och skrattat som en tok när jag gjort konstiga ljud. Själv har jag känt mig lite allmänt februaritråkig i 10 dagar nu, men Ville verkar ändå tycka att jag är en ganska reko mamma att hänga med. Gustav har idag övertalat mig att köpa en mjölk för att kunna göra stuvade makaroner. Sedan blev han i och för sig lite knäckt när han insåg att vi inte skulle handla mer än en liter mellanmjölk. Då tillät jag ett glasspaket, öronmärkt till pappa, och då gick det hela över i ett nafs. Intressant att muta honom med något som inte kommer honom till gagn, lite kponstig ekvation det där. Men jag har ju å andra sidan inte varit bra på matte heller, kanske bor det en liten humanist i honom ändå?
Om det krafsar nånstans under täcket i natt, kolla bara en gång extra så att det inte är polacken i källaren som kommit upp eller mannen i byrån som kommit fram...eller för den delen ditt alterego som kommit ut ur garderoben.
/Johanna
Idag firar vi...
...Fredrik som fyller inte ens trettio. Han är så fin idag och alla andra dagar, inte ens en rynka till har jag hittat eller ett grått hår heller för den delen.
Och han har blivit firad, jag har gått över eld och vatten för en skjorta idag. Eller ja, det kanske var mer en trottoar och sedan på en buss, men ändå. Plus att det bjöds på god middag med tillhörande efterrätt. Så jag tror att han är nöjd med dagen. Det vore ju dumt av mig att fråga, för om han inte skulle vara nöjd så skulle jag få dåligt samvete såklart. Så jag går i tron av att det blivit en dag till belåtenhet för honom.
Jag fick god hjälp av min kära mor och far för att få till dagen. Min pappa tog med sig Gustav till Hemköp för diverse handel medans jag, mamma och Ville åkte till stan för att fixa lite. Så himla snällt!
Om du ser dåligt så skotta lite framför dörren. Då kanske du hittar gruset som stör. Hmm, ja, det var dagens visdom.
/Johanna
Och han har blivit firad, jag har gått över eld och vatten för en skjorta idag. Eller ja, det kanske var mer en trottoar och sedan på en buss, men ändå. Plus att det bjöds på god middag med tillhörande efterrätt. Så jag tror att han är nöjd med dagen. Det vore ju dumt av mig att fråga, för om han inte skulle vara nöjd så skulle jag få dåligt samvete såklart. Så jag går i tron av att det blivit en dag till belåtenhet för honom.
Jag fick god hjälp av min kära mor och far för att få till dagen. Min pappa tog med sig Gustav till Hemköp för diverse handel medans jag, mamma och Ville åkte till stan för att fixa lite. Så himla snällt!
Om du ser dåligt så skotta lite framför dörren. Då kanske du hittar gruset som stör. Hmm, ja, det var dagens visdom.
/Johanna
Söndagens topp tre
1. Kalas. Vi har idag haft ett minikalas för Fidde som fyller år i morgon. Det bjöds minsann på hembakat, soppa och framåt eftermiddagen ostkaka som avlöstes lite senare med varmkorv. Ja, vet har sagt att den däringa medelhavsdieten skulle vara nåt att hänga i granen, för det finns väl ändå inga granar runt det havet?
2. Ansvar. I några dagar har jag bestämt mig för att chilla lite mer än vanligt vilket kom att betyda mer ansvar för min käre make. Detta resulterade i att han kvart i tolv idag undrade vad vi skulle göra för mat till våra gäster som väntades klockan tolv. Lägg då till att han då stog med handduk runt höften, nyduschad. Då blev han lite stressad. När vi löste detta dilemma kom nästa, det var ju inte dukat och diskmaskinen var ju helt full. Med skitig disk. Ojdå. Han fick således diska för hand, lite onöjd var han faktiskt men hävdade att det gick bra samtidigt som han undrade varför JAG inte fixat maskinen.
3. Morgonmys framför Bolibompa. Och då var det inte oskäligt tidigt denna gång utan faktsikt helt legalt att mysa i soffan med det sora täcket. Det är inte varje dag ett hankön sitter och vädrar snoppen i soffan vid sjusnåret på morgonen, jag antar att detta avtar med tiden och när våra söner börjar komma upp i puberteten inte kommer att mysa med mig i soffan, nakna under ett jättetäcke?
Alla vänner, ni är värdefulla. Tiden förändras och allt är så förgängligt. Tänk på det. Inget varar för evigt.
/Johanna
2. Ansvar. I några dagar har jag bestämt mig för att chilla lite mer än vanligt vilket kom att betyda mer ansvar för min käre make. Detta resulterade i att han kvart i tolv idag undrade vad vi skulle göra för mat till våra gäster som väntades klockan tolv. Lägg då till att han då stog med handduk runt höften, nyduschad. Då blev han lite stressad. När vi löste detta dilemma kom nästa, det var ju inte dukat och diskmaskinen var ju helt full. Med skitig disk. Ojdå. Han fick således diska för hand, lite onöjd var han faktiskt men hävdade att det gick bra samtidigt som han undrade varför JAG inte fixat maskinen.
3. Morgonmys framför Bolibompa. Och då var det inte oskäligt tidigt denna gång utan faktsikt helt legalt att mysa i soffan med det sora täcket. Det är inte varje dag ett hankön sitter och vädrar snoppen i soffan vid sjusnåret på morgonen, jag antar att detta avtar med tiden och när våra söner börjar komma upp i puberteten inte kommer att mysa med mig i soffan, nakna under ett jättetäcke?
Alla vänner, ni är värdefulla. Tiden förändras och allt är så förgängligt. Tänk på det. Inget varar för evigt.
/Johanna
Idag är jag snygg...
...iallafall i håret. Idag fick jag tre egna timmar som jag valde att spendera på NK. Där blev jag friserad i håret så nu är jag blond, utan utväxt och lite mer jämn runt om i huvudet. På utsidan då alltså.
Fredagen idag har för övrigt erbjudit att Fidde bestämt kvällsmat och då blev det Tacos, ungefär som 100 procent av alla andra en fredag. Jag önskade mig färsk pasta med pesto men det frångick alla hans fredagsprinciper så tacos fick det bli och nu "På Spåret".
Trevlig helg!
/Johanna
Ja, det gick iallafall nästan...
...att bita ihop hela dagen igår. Men även jag är blott en kvinna av kött och blod och klockan 16.40 igår bröt jag ihop istället. Det hela gick ganska snabbt över, men ibland rinner liksom bara tårarna över och inte ens ömma moderskänslor kan hejda dem eller skydda dem från sina barn. Så med Ville gråtandes på höften och Gustav gnyendes i soffan storgrät jag i köket över diverse spörsmål som inte funkade just då. Jag förde då ett enkelt resonemang med mina söner om vikten av samarbete när alla är trötta och kanske på sena eftermiddagen har lite lågt blodsocker. Jag tror inte att Ville köpte så hemskt mycket av resonemanget, men Gustav köpte läget direkt varpå han svarade mig "-Mamma, pappa måste komma hem och hjälpa mamma." Ja, så sant, så sant. Jag behövde nog verkligen min make just då och som tur väl var kom han inte långt därefter. Det hela slutade med att hela familjen körde bilar i Gustavs garage på golvet. Jag vet egentligen inte vilken typ at terapi som passar bäst? Lekterapi eller samtalsterapi i detta läge? Kanske vore det ett tips till alla som har inre spörsmål nån gång då och då - köp ett bilgarage med lite olika typer av bilar och se vilken som kör fortast. Jag är inte helt övertygad om att det funkar men i ett barns värld blev det bra igen. Det hela slutade ju med att mamma var oledsen och att vi alla körde bilar. Rena lyxen för Gustav och även för hans lillebror som även han förstått tjusningen med garagets oranga plastflaggor. Om modern eller fadern är med och håller så tycker han om att stå på golvet och suga på flaggorna. Ja, kanske kan det tolkas som udda, perverst och som att han är vanskött och felstimulerad. Men jag tror egentligen att han är en ganska vanlig, nyfiken och glad liten pojk i sina bästa månader.
Dagen till ära har bjudit på förskolehämtning, semla och barnfri promenad. När jag hämtade Gustav idag förklarade han vitt och brett om dagens utflykt som gått till Sjöfartsmuséet. Där fanns det inte så mycket först men efter det att vi pratat en stund så fanns det "-Stora fiskar mamma å liten fiskar mamma å en båt". Jag fick också veta att kompisen Hugo hade kötbullar och noner (makaroner) med sig och när jag frågade honom vad han hade haft med sig sa han :"- Mamma, det vet inte jag." Då frågade jag en gång till och då svarade han: "-Jo mamma, det var pizza. IGEN!" Jaha, då har sonen lagt ribban för kommande matsäckar tänker jag och han ska inte få med sig pizza på länge tydligen.
Dagens semla intogs på Nöjds Konditori. Ville hängde mest och kollade på när Gustav lekte med sin kompis Hanna som han helt oplanerat träffade på fiket. Glädjen var ömsesidig hos de unga tu och de lekte en massa tillsammans.
Den barnfria promenaden genomfördes med vännen Helena som förbarmade sig över mig och gjorde mig sällskap en lång runda, så himla mysigt att bara vara, prata och se på vacker omgivning utan barn för en gångs skull. Inget illa ment med barnvagn med tillhörande barn, men ibland är det fakstiskt skönt att slippa tänka på snytpapper, russin, bilar, välling och snökedjor(!).
Jag vill åka skidor NU. Någon som vill skicka iväg mig och min familj på skidsemester i några dagar? Kanske kan även någon åka med som nanny?
/Johanna
Dagen till ära har bjudit på förskolehämtning, semla och barnfri promenad. När jag hämtade Gustav idag förklarade han vitt och brett om dagens utflykt som gått till Sjöfartsmuséet. Där fanns det inte så mycket först men efter det att vi pratat en stund så fanns det "-Stora fiskar mamma å liten fiskar mamma å en båt". Jag fick också veta att kompisen Hugo hade kötbullar och noner (makaroner) med sig och när jag frågade honom vad han hade haft med sig sa han :"- Mamma, det vet inte jag." Då frågade jag en gång till och då svarade han: "-Jo mamma, det var pizza. IGEN!" Jaha, då har sonen lagt ribban för kommande matsäckar tänker jag och han ska inte få med sig pizza på länge tydligen.
Dagens semla intogs på Nöjds Konditori. Ville hängde mest och kollade på när Gustav lekte med sin kompis Hanna som han helt oplanerat träffade på fiket. Glädjen var ömsesidig hos de unga tu och de lekte en massa tillsammans.
Den barnfria promenaden genomfördes med vännen Helena som förbarmade sig över mig och gjorde mig sällskap en lång runda, så himla mysigt att bara vara, prata och se på vacker omgivning utan barn för en gångs skull. Inget illa ment med barnvagn med tillhörande barn, men ibland är det fakstiskt skönt att slippa tänka på snytpapper, russin, bilar, välling och snökedjor(!).
Jag vill åka skidor NU. Någon som vill skicka iväg mig och min familj på skidsemester i några dagar? Kanske kan även någon åka med som nanny?
/Johanna
Bit ihop eller bryt ihop
Det är det enda rätta att tänka på antingen det ena eller andra sättet. Då blir det alltid bäst. Men det gäller då att bestämma sig för att just tänka på det rätta sättet, vilket det nu må vara. Därför är det på sin plats att göra en lista på saker att bryta ihop för och saker att bita ihop för:
BIT IHOP-listan
1. Tjata om vantar. I söndags försökte Gustav träget att under två timmar förhandla av sig sina vantar. Det var minus tio rader utomhus och vi bet ihop, bet ihop och bet ihop (om vi haft en bettskena skulle den vara uppskavd, malen och mycket använd!) Det slutade med att mamman till slut, efter att ha mutat med alla former tog barnet, satte det i snödrivan och sa att vi minsann inte går en meter till utan vantar. Sonen var då tyst i ett antal minuter och vi kunde ta oss hem, eller iallafall till spårvagnen. Han fick ju ändå följa med hem, så detta får vara med på bit ihoplistan, även om sammanbrottet var nära.
2. Att vi inte tränar. Föräldrarna Lööf äter hur mycket kolhydrater som helst och mamman, som snart inte ammar längre, har således absolut inget att skylla på. Det är bara att bita ihop och gå vidare, eller springa. Med en Toblerone i munnen.
3. Kommentarer. Gustav säger hur mycket roligt som helst och det gäller att inte tappa bort sig i hans fina resonemang. Då är det bara att bita sig i läppen, lyssna förstående och invänta vad som komma skall. Det är även bra att bita ihop på vissa kommentarer oss vuxna emellan. I söndags tod far på Ville mössan på fel håll. Detta resulterade i att Ville inte såg någonting. Mor bestämde sig för att inte säga någonting förräns det gick överstyr. Pajken storgrät under mösskanten och pappan drog och drog tills hans nästan ströps. Mor ryckte in och förklarade dilemmat, kanske något näsvist vilket reuslterade i ett en minuts långt mössgräl. Det är skönt att välja sina konflikter.
BRYT IHOP-listan
1. SKITVÄDER. Snö bort, snö bort och bort, bort, bort, bort. Det är för kallt, det krävs alldeles för mycket kläder och det är allmänt färdigt med snö, slask och kyla. Detta är utan tvekan något att förfäras över och bryta ihop över, helst några gånger om dagen, särsklit vid de tillfällen som Monstertrucken med tillhörande barn ska ut på äventyr. SOL KOM NU!
2. Dyra mathandlingar. Det känns som att vi bokstavligt talat äter upp våra pengar just nu. Visst, mat måste vi ju alla ha, men måste det vara så aptråkigt dyrt att inhandla den?
3. Nattliga aktiviteter såsom nässugning, vällning, blöjjor... Nässuget står pappa oftast för och det sker ungefär vid tretiden. Han är fantastiskt duktig på att hänga med Ville nattetid just nu. Ville vill nog helst vara med sin moder, vilket är dilemmat. Ville vill ha lampan tänd, det vill inte mamman. Pappan har grym förmåga att sova i vilken miljö som helst, denna innefattar då en femmånaders liten kille som inte sover. Fidde - du är GRYMT duktig på natten som kämpar på. Älska, älska, älska!
/Johanna
BIT IHOP-listan
1. Tjata om vantar. I söndags försökte Gustav träget att under två timmar förhandla av sig sina vantar. Det var minus tio rader utomhus och vi bet ihop, bet ihop och bet ihop (om vi haft en bettskena skulle den vara uppskavd, malen och mycket använd!) Det slutade med att mamman till slut, efter att ha mutat med alla former tog barnet, satte det i snödrivan och sa att vi minsann inte går en meter till utan vantar. Sonen var då tyst i ett antal minuter och vi kunde ta oss hem, eller iallafall till spårvagnen. Han fick ju ändå följa med hem, så detta får vara med på bit ihoplistan, även om sammanbrottet var nära.
2. Att vi inte tränar. Föräldrarna Lööf äter hur mycket kolhydrater som helst och mamman, som snart inte ammar längre, har således absolut inget att skylla på. Det är bara att bita ihop och gå vidare, eller springa. Med en Toblerone i munnen.
3. Kommentarer. Gustav säger hur mycket roligt som helst och det gäller att inte tappa bort sig i hans fina resonemang. Då är det bara att bita sig i läppen, lyssna förstående och invänta vad som komma skall. Det är även bra att bita ihop på vissa kommentarer oss vuxna emellan. I söndags tod far på Ville mössan på fel håll. Detta resulterade i att Ville inte såg någonting. Mor bestämde sig för att inte säga någonting förräns det gick överstyr. Pajken storgrät under mösskanten och pappan drog och drog tills hans nästan ströps. Mor ryckte in och förklarade dilemmat, kanske något näsvist vilket reuslterade i ett en minuts långt mössgräl. Det är skönt att välja sina konflikter.
BRYT IHOP-listan
1. SKITVÄDER. Snö bort, snö bort och bort, bort, bort, bort. Det är för kallt, det krävs alldeles för mycket kläder och det är allmänt färdigt med snö, slask och kyla. Detta är utan tvekan något att förfäras över och bryta ihop över, helst några gånger om dagen, särsklit vid de tillfällen som Monstertrucken med tillhörande barn ska ut på äventyr. SOL KOM NU!
2. Dyra mathandlingar. Det känns som att vi bokstavligt talat äter upp våra pengar just nu. Visst, mat måste vi ju alla ha, men måste det vara så aptråkigt dyrt att inhandla den?
3. Nattliga aktiviteter såsom nässugning, vällning, blöjjor... Nässuget står pappa oftast för och det sker ungefär vid tretiden. Han är fantastiskt duktig på att hänga med Ville nattetid just nu. Ville vill nog helst vara med sin moder, vilket är dilemmat. Ville vill ha lampan tänd, det vill inte mamman. Pappan har grym förmåga att sova i vilken miljö som helst, denna innefattar då en femmånaders liten kille som inte sover. Fidde - du är GRYMT duktig på natten som kämpar på. Älska, älska, älska!
/Johanna
Nynamnad, nybakat och nybadad
I helgen fick då Ville även i det kyrkliga sammanhangen bli upptagen så numera heter han inte bara Ville Hjalmar Lööf hos Skattemyndigheten, utan nu vet även Gud och Jesus att Ville finns och vad han heter. Det känns bra. Särskilt eftersom Gustav numera kan knäppa sina händer och få alla fingrarna rätt och ganska så ofta faktiskt pratar om gamlafarmor som bor på molnen. Det är bra att Gustav lär Ville att det finns en himmel där man kan bo och då är det ju bra att Jesus och hans far vet att Ville är just Ville. Sonen skötte sig exemplariskt i kyrkan, intog en ganska så stöddig pose hos finaste faddern Malin. Var och en söta på sitt sätt liksom. Gustav klarade uppgiften med glans och klarade hela dopet (nästan!) utan att kissa. Då fick den ömma mormorn och snälla kusinen Tova rycka in och hjälpa till toan. Men det hela slutade galant och Gustav kunde fullfölja sina broderliga uppgifter.
Efter den kyrliga sessionen bjöds det på nybakade frallor, grova ringar och ostkakor av den mycket snälla och omtänksamma äldre generationen. TACK snälla ni som hjälpte oss med allt, det är SÅ värdefullt! Kärlek och stora kramar till er från lille Ville och oss :)
Idag är vi alla nybadade. Efter dopet i söndags var det meningen att storebror skulle, på eget bevåg, följa med mormor och morfar hem. Färden slutade vid Burger King i Sisjön (tio minuter hemifrån) då Gustav promt skulle åka hem och minsann äta välling i sin mammas knä. Den ömma mormodern försökte fint att tala honom till rätta, men han ville helt enkelt hem. Så fick det bli och jag fick världens största apkram, ni vet en sådär klänghängig när han kom hem och så åt vi välling och myste i godan ro. Den oerhört snälla mormodern stannade då kvar för att undsitta sin dotter och familjens eventuella kvällskaos då fadern åter var på resande tår. Detta betydde således att vi idag skjutsade mamma till Borås där andra halvan av pensionärsakuten väntade och även han följde med att bada. Vi hade en helt mysig eftermiddag tillsammans. TACK snällaste mamma för hjälpen denna gången, det är så fantastiskt gulligt av dig att hjälpa till!
Nu laddar vi återigen för nattpasset. TIPS emottages TACKSAMT hur vi ska hantera lille Ville och hans uppvaknanden på natten!? Någon som har några kloka råd mot ett barn som vaknar varje timma och skriker otröstligt? Det kan vara värt en tusing eller två om ni ringer eller lämnar kommentarer till Lööfs hjälplinje. Skit i Haiti, hjälp oss istället liksom. Lite som Se & Hörs tipstelefon kan man säga.
/Johanna
Efter den kyrliga sessionen bjöds det på nybakade frallor, grova ringar och ostkakor av den mycket snälla och omtänksamma äldre generationen. TACK snälla ni som hjälpte oss med allt, det är SÅ värdefullt! Kärlek och stora kramar till er från lille Ville och oss :)
Idag är vi alla nybadade. Efter dopet i söndags var det meningen att storebror skulle, på eget bevåg, följa med mormor och morfar hem. Färden slutade vid Burger King i Sisjön (tio minuter hemifrån) då Gustav promt skulle åka hem och minsann äta välling i sin mammas knä. Den ömma mormodern försökte fint att tala honom till rätta, men han ville helt enkelt hem. Så fick det bli och jag fick världens största apkram, ni vet en sådär klänghängig när han kom hem och så åt vi välling och myste i godan ro. Den oerhört snälla mormodern stannade då kvar för att undsitta sin dotter och familjens eventuella kvällskaos då fadern åter var på resande tår. Detta betydde således att vi idag skjutsade mamma till Borås där andra halvan av pensionärsakuten väntade och även han följde med att bada. Vi hade en helt mysig eftermiddag tillsammans. TACK snällaste mamma för hjälpen denna gången, det är så fantastiskt gulligt av dig att hjälpa till!
Nu laddar vi återigen för nattpasset. TIPS emottages TACKSAMT hur vi ska hantera lille Ville och hans uppvaknanden på natten!? Någon som har några kloka råd mot ett barn som vaknar varje timma och skriker otröstligt? Det kan vara värt en tusing eller två om ni ringer eller lämnar kommentarer till Lööfs hjälplinje. Skit i Haiti, hjälp oss istället liksom. Lite som Se & Hörs tipstelefon kan man säga.
/Johanna
Vilken fröjd!
Det är sannerligen fantastiskt att få förmånen att hänga med sina barn. Särskilt då Gustav har varit ledig från dagis i två dagar och vi har varit hemma tillsammans jag, Ville och Gustav. På dagis härjar det otrevliga bakterier vilket innebär att den något hönsiga mamman hållt honom hemma. Men både han och jag har tycket att det varit mycket angenämt och vi har haft hur mysigt som helst, jag och de finfina grabbarna. Igår bjöds det på dundertrevlig lek, något kall, men så länge det är varmt ända långt in i hjärtat så kan vi leva på det! Jessica och Helena med tillhörande barn, ni är SÅ värdefulla! Kärlek!
Nu sitter vi och sötmyser i soffan. Finbesöket har anlänt för att hjälpa till lite inför kommande dop och imrogon blir det förhoppningsvis lite bikiniväder. Inte för att det är särsklit kul med bikini just nu, jag menar, jag är INTE så solbränd som du är Karin förmodligen! Toredammen erbjuder inte lika mycket sol som Singapore skulle jag tro. Eller det vet jag. Så lite avis är jag allt. Rättså mycket faktiskt när jag känner efter.
Villes tre i topp är idag:
1. Flyga på skoj.
2. Kissa var som helst.
3. Vara vaken när som helst.
Gustavs tre i topp är idag:
1. Att promenera ute hur långt som helst.
2. Att fråga vem som helst hur ofta som helst: "Hur mår du?"
3. Handla mat med liten kundvagn.
Johannas tre i topp är idag:
1. Hänga med Gustav och Ville.
2. Orakade ben.
3. Nybäddad säng.
Fredriks tre i topp är idag:
1. Byta packning till toan.
2. Byta däck till vagnen. Han har än så länge BARA bänt sönder EN slag med skruvmejseln. Min pappa räddade de andra och gjorde enkla byten med händerna. Fidde har sannerligen inte bara tummen mitt i handen, ibland tror jag till och med att han saknar händer! Eller så är det någon synaps mellan hjärna och händer som ständigt krockar. Och ja, kära svärfar: vi har inget ben under sängen. Ännu. Och kanske aldrig.
3. Handboll.
/Johanna
Nu sitter vi och sötmyser i soffan. Finbesöket har anlänt för att hjälpa till lite inför kommande dop och imrogon blir det förhoppningsvis lite bikiniväder. Inte för att det är särsklit kul med bikini just nu, jag menar, jag är INTE så solbränd som du är Karin förmodligen! Toredammen erbjuder inte lika mycket sol som Singapore skulle jag tro. Eller det vet jag. Så lite avis är jag allt. Rättså mycket faktiskt när jag känner efter.
Villes tre i topp är idag:
1. Flyga på skoj.
2. Kissa var som helst.
3. Vara vaken när som helst.
Gustavs tre i topp är idag:
1. Att promenera ute hur långt som helst.
2. Att fråga vem som helst hur ofta som helst: "Hur mår du?"
3. Handla mat med liten kundvagn.
Johannas tre i topp är idag:
1. Hänga med Gustav och Ville.
2. Orakade ben.
3. Nybäddad säng.
Fredriks tre i topp är idag:
1. Byta packning till toan.
2. Byta däck till vagnen. Han har än så länge BARA bänt sönder EN slag med skruvmejseln. Min pappa räddade de andra och gjorde enkla byten med händerna. Fidde har sannerligen inte bara tummen mitt i handen, ibland tror jag till och med att han saknar händer! Eller så är det någon synaps mellan hjärna och händer som ständigt krockar. Och ja, kära svärfar: vi har inget ben under sängen. Ännu. Och kanske aldrig.
3. Handboll.
/Johanna
Konstiga dörrar och stängda lampor
Idag har jag och Ville myst, rengjort en ståbräda och mest bara hängt tillsammans. Allt detta efter att vi haft en trevlig natt tillsammans med numera regelrätta uppvak varje timma. Han har helt klart bestämt sig för att mor sin inte behäver någon som helst skönhetssömn. Jag, som sitter med sanningen, vet att även om hon inte behöver sömnen för sina fysiologiska behov så behövs den för just skönheten. Mitt hår är i våldsamt behov av barbering, tot ni att det finns nåt nattöppet hak här i staden? Kanske vore det ett alternativ, då skulle det ju iallfall hända något mer exotiskt nattetid än att planlöst gå runt med Ville på armen. Och så skulle jag bli snygge på köpet.
Efter att vi idag hämtat Gustav bar det av för att dona det som inte hanns igår och idag mötte vi inga hinder utan bara fina möjligheter. Vi tog bussen till Frölunda Torg och under bussfärden gjordens en rad extremt kloka kontateranden av Gustav Lööf: bussens har konstiga dörrar utan handtag. Det finns lampor på bussen som är stängda när dörrarna är stängda och det är många barn på bussen (barn=folk).
OCH ett extremt viktigt nedslag och återkoppling på potträningen. Dessa anhalter har gjorts idag.
1. Dagis. Fixat hela dagen.
2. Busshållsplatsen innan vi klev på. Då sa han "-Mamma, det är lite kallt." men kämpade tappert och kissade i det fria.
3. Akut på biblioteket, men vi fixade det galant. Och äckelmagad som jag är av offentliga toaletter blev Ville raskt nedlagd på böckerna som hamnat i hans del av vagnen. Han var inte helt nöjd av att bli en ofrivillig bokmal, men är det träning så är det! Då måste vi alla förena oss.
4. På AUDI i Sisjön. Lägg då till att det var upptaget och att han faktiskt fixade att vänta. Min ovana av att ha en sittande, kissande pojk ledde dock till att jag klämde snoppen så att Gustav blev lite arg och han fick då lite kiss i knäet. Men nu är det över och han är nyduschad.
5. I bilen på väg hem. Vi var inte långt hemifrån men alldeles för långt hem när inte bilbarnstolen ska bli blöt. Vi fick således stanna snabbt som attan på en mack för att återigen kissa i det fria. I en snödriva.
Vi är så enormt stolta över vår eminenta son som verkat hajja galoppen nu! Fina, fina Gustav! Nu känns han helt plötsligt ännu större fast han har en betydligt mycket mindre rumpa.
/Johanna
Efter att vi idag hämtat Gustav bar det av för att dona det som inte hanns igår och idag mötte vi inga hinder utan bara fina möjligheter. Vi tog bussen till Frölunda Torg och under bussfärden gjordens en rad extremt kloka kontateranden av Gustav Lööf: bussens har konstiga dörrar utan handtag. Det finns lampor på bussen som är stängda när dörrarna är stängda och det är många barn på bussen (barn=folk).
OCH ett extremt viktigt nedslag och återkoppling på potträningen. Dessa anhalter har gjorts idag.
1. Dagis. Fixat hela dagen.
2. Busshållsplatsen innan vi klev på. Då sa han "-Mamma, det är lite kallt." men kämpade tappert och kissade i det fria.
3. Akut på biblioteket, men vi fixade det galant. Och äckelmagad som jag är av offentliga toaletter blev Ville raskt nedlagd på böckerna som hamnat i hans del av vagnen. Han var inte helt nöjd av att bli en ofrivillig bokmal, men är det träning så är det! Då måste vi alla förena oss.
4. På AUDI i Sisjön. Lägg då till att det var upptaget och att han faktiskt fixade att vänta. Min ovana av att ha en sittande, kissande pojk ledde dock till att jag klämde snoppen så att Gustav blev lite arg och han fick då lite kiss i knäet. Men nu är det över och han är nyduschad.
5. I bilen på väg hem. Vi var inte långt hemifrån men alldeles för långt hem när inte bilbarnstolen ska bli blöt. Vi fick således stanna snabbt som attan på en mack för att återigen kissa i det fria. I en snödriva.
Vi är så enormt stolta över vår eminenta son som verkat hajja galoppen nu! Fina, fina Gustav! Nu känns han helt plötsligt ännu större fast han har en betydligt mycket mindre rumpa.
/Johanna
Att vara konsekvent...
...är ju bra för det mesta. Speciellt då det avser barnuppfostran. Och detta är sannerligen något att brottas med varje dag. Och idag var inget undantag när vi skulle gå hem från dagis. Jag hade hämtat Gustav i god tid för att uträtta en del ärenden inför helgen och det stundande dopet. Jag brukar alltid kolla av på dagis hur toastatusen ligger till, men idag skedde error vilket innebar att Gustav på vägen helt plötligt måste bajsa. Jag säketställer då det faktum att det finns en blöja och tänker att då är det lungt. Pajken får helt enkelt använda den i brist på annat. Detta är var jag tror tills Gustav vänligt men bestämt säger att han inte överhuvudtaget tänker bajja i den utan att han måste hem till sin egen potta och köra bilar (vuxna läser tidningen på toan, Gustav kör bilar!). Jag försöker med flera övertalningsknep intala honom att det denna gång är okej att bajsa i blöjan och erbjuder till och med en bajssession i det fria, men Gustav insisterar på att det skulle bli alldeles för kallt. Brädad av en tvåårings potträning gick vi hem, tog av alla kläder och bajsade i lugn och ro för att sedan bege oss ut igen. Vi det laget hade Ville tröttnat, storskrek i vagnen och Gustav ville prompt ha med sig sin sparkcykel ut. Skam den som ger sig, konflikt tagen med först den stora pojken och sedan med den lilla om att det faktiskt kan vara okej att åka vagn en stund till. Hur tror ni det hela slutade? När vi väl står och väntar på bussen ser Gustav sin kompis Hugo och vill leka med honom. Eftersom våra ärenden inte var akuta och att affären fortfarande finns kvar imorgon bjöd istället eftermiddagen på samkväm.
Så, det där med att vara konsekvent för att slutligen tömma en potta full med äckel får väl till syvende och sist vara värt sitt pris antar jag. Gustav lär väl, precis som sin far, bli en finskitare som bara kan bajsa hemma på sin egen toalett framledes. Så då vet ni var ni har oss om vi går i idé för att tag. Då är det bara far och son som sitter hemma på toa.
Dags att förbereda nattpasset, mental träning inför Villes dygnsrytm. Kanske finns det bäbisjetlag från magen, men borde det inte släppa nu?
/Johanna
Så, det där med att vara konsekvent för att slutligen tömma en potta full med äckel får väl till syvende och sist vara värt sitt pris antar jag. Gustav lär väl, precis som sin far, bli en finskitare som bara kan bajsa hemma på sin egen toalett framledes. Så då vet ni var ni har oss om vi går i idé för att tag. Då är det bara far och son som sitter hemma på toa.
Dags att förbereda nattpasset, mental träning inför Villes dygnsrytm. Kanske finns det bäbisjetlag från magen, men borde det inte släppa nu?
/Johanna
Aviga och räta sidor
Det är tur att det finns aviga sidor, annars hade inte funnits räta! Och de aviga sidorna är ibland lärorika och nyttiga även om de räta är enklare. Så det så.
/Johanna
/Johanna
Anna Anka vs. Johanna Lööf
Det är på sin plats med en jämförelse bland mästare.
1. Anna är vältränad. Det är inte jag. Idag var jag och spinnade en halvtimma, trodde att jag kommit över mitt spinninghat och blivit en mogen tvåbarnsmamma, men icke. Efter blotta fem ynka minuter gav jag upp. Den JÄTTESTORA klockan stirrade hånfullt mot mig och jag bestämde mig då för att INTE spinna igen. Ett poäng till fru Anka.
2. Anna äter brosk. Kommentar överflödig men en solklar poäng till mig.
3. Anna har två barn. Kanske ska de bli modeller. Jag har två barn. Kanske ska de bli modeller. Ett poäng till oss var.
4. Jag har idag städat toaletterna. Det har inte Anna. Jag vet inte vem som ska få poängen. Den med eller utan städhjälp? Och i så fall, räknas Gustav och Villes hjälp?
5. Jag har ätiti pannkakor till kvällsmat. Poäng till mig, det var faktiskt grahamnsmjöl i avslöjade han som stekt dem, så mrs Anka behöver inte gråta över detta.
6. Anna missar på spåret. Det gör inte jag vilket ger mig den slutgiltiga poängen i maktkampen.
Detta betyder således att jag vann.
/Johanna
Det är jag och tre finfina pojkar
Ja, båda grabbarna Lööf fick följa med hem igår och Västtrafik slapp blanda välling! Detta tycker jag att de ska vara tacksamma för, och som ett brev på posten var det idag ett nedslag i GP där handikappade rasade över Västtrafiks tillgänglighet. Tillsammans är vi starka.
Idag har det bjudits på spontanfika med de härliga vännerna Helena och Jessica med tillhörande barn. Det är verkligen fantastiskt roligt att se Gustav, Hugo och Wilhelm rocka runt som tokar. Vänta bara till alla småsyskonen börjar lattja också, antar att Ville får leka mer med stereotypa tjejsaker då eftersom hans små nyvunna vänner är at kvinnligt slag. Men det är blott jag tacksam för och jag kommer med än gärna odla håret även på Ville så att Rebecka och Elin kan fläta det. Jag har försökt att sätta tofs på Gustav, men efttersom han ser att hans machopappa börjar gråta så fort jag pillar i hans hår av ömhet, hårömhet alltså, så vägrar även den lille Lööf nårra stora hårkreationer. Så synd. Verkligen. Men han har iallafall ett favoritarmband som jag inte får låna. Jag verkligen bönar och ber för att få ha det på mig, men han lånar inte ut det helt enkelt. Inte ens "snälla" hjälper. Gustav har ett nästan lika välutvecklat munländer som mamma, bara med ett något reducerat ordförråd. Detta betyder då att jag inte ens kan övertala honom om armbandet.
Ville arbetar som mest på sin stjärnglans och är glad och social som få. Han älskar bus och skiner upp i världens största leende när någon pratar med honom. Jag tror att det är en fullkomligt medveten strategi från hans sida eftersom han sover som en skrutt och vaknar varje timma hela natten. Han vet att han MÅSTE plussa på kontot hos sin moder och fader under dagen så att vi inte sätter ut en annons på Blocket varje natt. Han skulle onekligen vara riktigt billig sådär vid fyrasnåret när en av oss landar i rum nummer fyra med en vaken Gustav och den andra tar hand om en gallskrikande Ville. I helgen började Fidde prata om hur coolt det vore att komma över lite uppåttjack, bara för att känna känslan. Borde jag ana oråd eller är det blott föräldrahormoner som satt hela systemet och huvudet ur funktion?
Den tredje fina pojken Lööf, den jag är gift med, kämpar på som attan med sina söner och är helt underbar. Häromnatten sparkade han foten rakt in i madrassen för att han tappade nappen på golvet. Då var klockan 01.23. En annan natt tog det total skruv och Fidde lyfte Ville rakt i höjden och sa "-SOV NU, för hlv Ville! Vad fn är det med dig?!" Han är verkligen såååå fin min man. Lägg då till att han fortfarande besöker sin spexiga danska älskarinna som heter Sti(e)na Line och bor i Fredrikshavn. Men det är ändå liksom så vacker tatt det är vi, jag och tre finfina pojkar Lööf till slut, alla med sina sköna sidor och egenheter. Och russinen i kakan i det hela är att de står ut med mig och mina olater.
/Johanna
Västtrafik och arga bilister får en stövel...
...riktat rakt i ändan! Jag måste idag förfasas över att jag under en timmas promenad blir tutad på inte mindre än tre gånger och i bilen sitter, i två av tre fallen, pensionärer som torde ha mycket bråttom till "Hem till gården". Jag vet att det är bäst att gå på trottoaren, men om man som vi, bestitter en Monstertruck, och fastighetsägarna skottar för fotsteg dimensionernade för en tvååring så har jag inte direkt nåt val. Då måste vi väl också få finnas i trafiken eller? Och ddet var ju inte så heller att jag tog mer plats än damen i sin BMW X5 heller för den delen. Ulrika, lova att du som bestitter en så stor bil visar hänsyn. Tillsammans blir vi en bättre värld tror jag.
Den andra stöveln idag får faktikst västtrafik som inte heller låter Monstertrucken åka med sina spårvagnnar av modell äldre eller en del av sina bussar. Då får lilla familjen vänta helt enkelt till nästa, alternativt lämna barn och barnvagn på hållplatsen. Jag har ännu inte testat det sistnämnda, men det kanske vore det enda rätta så får vi se vad Västtrafik säger när de har en tvååring och en hungrig nollåring att ta hand om.
Ur ett tvåårrings perspektiv kan man bo på flygplan och det är intressant. Gustav menar att den där randen av luft som blir efter ett flygplan är just flygplanens vägar. Så rätt. Och Karin, om du läser detta, så bor nu hela er familj inte alls i Singapore, utan på typ en massa olika flygplan. Han envisas å de mest bestämda att vännen Isabel inte alls klivit av planet för att vara i sköna Singapore i någon månad, utan han menar att hans mamma helt enkelt är "så tokig". Och så slår han händerna på knäna.
Villes status rad på facebook idag är "Ville Lööf tycker att det är helt meningslöst att sova bort tiden när man kan vända sig och leka." Det är grymt att se att han lär sig mer och mer för varje dag och när vi uppmärksammar hans nya färdigheter blir storebror extra glad och ser sina möjligheter närmre en större bror att leka med. Just nu har Ville fått testa Gustavs gåstol. Han når inte ned med fötterna, men det behövs inte heller då Gustav tar sitt ansvar som taxichaufför på största allvar.
Efter förskolan idag ska vi känna på Västtrafiks puls och förhoppningsvis kommer jag hem med två barn även idag efter vår utflykt.
Lev väl vänner!
/Johanna
Den andra stöveln idag får faktikst västtrafik som inte heller låter Monstertrucken åka med sina spårvagnnar av modell äldre eller en del av sina bussar. Då får lilla familjen vänta helt enkelt till nästa, alternativt lämna barn och barnvagn på hållplatsen. Jag har ännu inte testat det sistnämnda, men det kanske vore det enda rätta så får vi se vad Västtrafik säger när de har en tvååring och en hungrig nollåring att ta hand om.
Ur ett tvåårrings perspektiv kan man bo på flygplan och det är intressant. Gustav menar att den där randen av luft som blir efter ett flygplan är just flygplanens vägar. Så rätt. Och Karin, om du läser detta, så bor nu hela er familj inte alls i Singapore, utan på typ en massa olika flygplan. Han envisas å de mest bestämda att vännen Isabel inte alls klivit av planet för att vara i sköna Singapore i någon månad, utan han menar att hans mamma helt enkelt är "så tokig". Och så slår han händerna på knäna.
Villes status rad på facebook idag är "Ville Lööf tycker att det är helt meningslöst att sova bort tiden när man kan vända sig och leka." Det är grymt att se att han lär sig mer och mer för varje dag och när vi uppmärksammar hans nya färdigheter blir storebror extra glad och ser sina möjligheter närmre en större bror att leka med. Just nu har Ville fått testa Gustavs gåstol. Han når inte ned med fötterna, men det behövs inte heller då Gustav tar sitt ansvar som taxichaufför på största allvar.
Efter förskolan idag ska vi känna på Västtrafiks puls och förhoppningsvis kommer jag hem med två barn även idag efter vår utflykt.
Lev väl vänner!
/Johanna
Den som väntar...
...är förmodligen supersvensk, skandinav eller blyg. Det där med att vänta på något gott vågar jag ju inte smickra mig själv med här i bloggen även om jag faktiskt förstått att det finns några som saknar några minuters skön läsning om dagen. Men det ska bli bättre, jag lovar! Men den supersvenska bloggprinsessan har lidit av barnjetlag ett tag nu och för er som inte vet vad det är, kan ni få låna Ville några kvällar och nätter. Han har nämligen tagit till sin bästa sida och slagit till med att vrida runt om allt vad tid är och satt ett nytt begrepp kring otid istället. För han är verkligen en vakenfis när som helt under dygnets alla timmar. Detta betyder således att den numera ömma bloggande modern helt enkelt varit en vaggande, öm och vyssande moder istället. Jag har vid flera tillfällen försökt att förklara för lillkillen vikten av att synas i media för att lyckas, men utan lycka. Han verkar mycket bestämd i sina åsikter att det är roligare att kolla på saker in real life runt om i bostaden än att blogga. Kanske kan han istället lyckas inom heminredning?
See ya soon!
See ya soon!
Tuggmucki, vantar och vallafall
Jag kan blott skylla på en karriärsstinn man att mitt bloggande har blivit lidanade. Så det så. Men det är roligt att det går bra för honom och sannerligen är han värd en klapp på axeln då han kämpar fint med att vara lojal både hemma och på jobbet, förhoppningsvis är han tuff nog i nästkommade förhandligar så att vi kan köpa oss en båt eller nåt i julklapp.
Livet har inte stått still här i västerland utan det har hunnits med både Lucia, pulka och vantfajter. Pajas nummer ett stärker sig själv och sitt eget varje dag och det gulligaste och absolut coolaste just nu i hans värld är att få smaka på tuggummi. Det sötaste med det är att han nu faktiskt lärt sig att det är meningen att det ska tuggas på i ett tag och sedan kan man spotta ut det. MEN då inte i ordets bemärkelse att spotta, utan att det betyder att mamman eller pappan får ett kladdigt litet hörn av ett tuggummi i näven. Det finaste är ändock det nya ordet, kvalat och klart direkt in i akademin: tuggmucki. Behöver jag säga att alla julklappar bleknade då han fick ett eget paket Bamsetuggmucki när vi var på Apoteket? Nu är det emellertid inte så att han blivit en frenetisk tvåårstuggmuckiare, utan det är fortfarande mest coolt att skaka paketet. Hoppas att denna goda vana, att bara hålla sig till paketet, sträcker sig långt in i tonåren.
Den minsta pajasen hänger fortfarande helst med mamma och sprider sin glans när som helst på dygnet. Det fina med att vara liten är att det räcker med att le lite så bleknar tiden, bokstavligt talat. Men det Ville just nu tycker är spexigast är att stå och titta på saker med sina klotögon. Han registrerar allt så det känns fint att även han numera är en trofast följeslagare till Anna Ankas jul.
För övrigt KAN jag inte lämna bloggen utan att kommentera allas vår fantastiska fru Anka. Hon skapar en image av absolut ingenting och det sköna är att hon gör sig löjlig öven sin mans fans. Det är ju trots allt dem som hon lever på på något vis. Någonstans mittemellan balkarna, hjärnorna och nervtrådarna har det skett något avigt...hon kan helt enkelt inte STICKA huvudet i sanden, you get it? :)
Då återstår det väl bara att önska en riktigt skön, mysig och helylle jul. Jag tänker, som varje år, extra på alla de stackare där julen innebär allt annat än just det där bra. Och får en klump i magen. Det kanske därför jag inte riktigt är överens med tomten?
/Johanna
Livet har inte stått still här i västerland utan det har hunnits med både Lucia, pulka och vantfajter. Pajas nummer ett stärker sig själv och sitt eget varje dag och det gulligaste och absolut coolaste just nu i hans värld är att få smaka på tuggummi. Det sötaste med det är att han nu faktiskt lärt sig att det är meningen att det ska tuggas på i ett tag och sedan kan man spotta ut det. MEN då inte i ordets bemärkelse att spotta, utan att det betyder att mamman eller pappan får ett kladdigt litet hörn av ett tuggummi i näven. Det finaste är ändock det nya ordet, kvalat och klart direkt in i akademin: tuggmucki. Behöver jag säga att alla julklappar bleknade då han fick ett eget paket Bamsetuggmucki när vi var på Apoteket? Nu är det emellertid inte så att han blivit en frenetisk tvåårstuggmuckiare, utan det är fortfarande mest coolt att skaka paketet. Hoppas att denna goda vana, att bara hålla sig till paketet, sträcker sig långt in i tonåren.
Den minsta pajasen hänger fortfarande helst med mamma och sprider sin glans när som helst på dygnet. Det fina med att vara liten är att det räcker med att le lite så bleknar tiden, bokstavligt talat. Men det Ville just nu tycker är spexigast är att stå och titta på saker med sina klotögon. Han registrerar allt så det känns fint att även han numera är en trofast följeslagare till Anna Ankas jul.
För övrigt KAN jag inte lämna bloggen utan att kommentera allas vår fantastiska fru Anka. Hon skapar en image av absolut ingenting och det sköna är att hon gör sig löjlig öven sin mans fans. Det är ju trots allt dem som hon lever på på något vis. Någonstans mittemellan balkarna, hjärnorna och nervtrådarna har det skett något avigt...hon kan helt enkelt inte STICKA huvudet i sanden, you get it? :)
Då återstår det väl bara att önska en riktigt skön, mysig och helylle jul. Jag tänker, som varje år, extra på alla de stackare där julen innebär allt annat än just det där bra. Och får en klump i magen. Det kanske därför jag inte riktigt är överens med tomten?
/Johanna
Tankar från en nollåring
Den minsta sonen i familjen börjar växa till sig och bli stor som attan. Om han själv fick välja några nedslag kring saker och ting skulle följande nog vara på innelistan:
* att stå upp i mammas eller pappas knä. Just nu är det ruskigt trist att ligga ner och titta på ett eventuellt tak, en himmel eller en lampa. Sonen han en nyfikenhet, rakt nedärvd från far sin. Han kommer föra denna nyfikenhet vidare och kommer säkerligen även han läsa företagets pärmar som han kommer över helt utan tillåtelse och med devisen "om någon har glömt den framme så får de skylla sig själva".
* att gå upp i ottan med sin pappa. Tre nätter i rad har lilltuppen vaknat halv fem, varit rosenrasande tills någon (helst pappa!) förstår att det faktiskt är morgon och tar med honom upp.
* ligga och vädra snutten, kissa i det fria och allmänt hänga. Jag tror att detta kommer att vara en av Villes olater när han blir äldre. Jag menar, ligga och kissa, hänga, gråta sig till mat och göra sig hörd när han har tråkigt, är väl knappast sidor att vara stolt över. Han kommer säkert att bli chef för att multikultistort företag som han lyckats köra med andra vid dato av tre månaders ålder.
* snacka med sina fiskar i sin lekmobil vid skötbordet. Han har på riktigt fulla konversationer på sitt lilla vis med dessa färgglada djur. Undrar vad de pratar om och om IKEA får STIMpengar på eventuella visksånger från fiskarna. Iså fall: Grattis Kamprad, du har lyckats ännu en gång!
På spåret var lyckat även denna vecka. Jag är ju en sucker för både Luuk och Lindström så för min del passar dessa eminenta herrar galant på platsen som nya ledare för On the track. Det är nog en av de få programide´´er som enligt min mening lyckats behålla sin glans och nu kanske till och med blivit snyggare med tiden. En dag i mitt liv ska jag vara med där, om än som studiovärdinna. Kanske får jag då iallafall krama en kändis samtidigt som jag delar ut en blomma.
Under tiden hinner Fidde dementera sin nyfikenhet men jag har ett rykande färskt exempel: Igår när vi kom hem hade vi två gråtande barn med oss. Verkligen gråtande. JÄTTEgråtande. Jag satte mig snabbt i soffan för att mata den ena och på andra sidan satt den andra och grät för att pepparkakshuset helt plötsligt gått sönder (vilket han orsakat alldeles allena!). Den mycket inkännande familjefadern kopplar då på sin totala likgiltighet och bestämmer sig helt sonika för att öppna posten för att det kommit nåt litet paket som skramlade. Samtidigt står han och ställer hundra frågor till mig om vad det kan vara och jag hinner inte svara bland pepparkakssmulor, nappar, mjölk och krokodiltårar varpå han öppnar det han förmodligen tror är något spännande uppåttjack till trötta småbarnsföräldrar. Men tji fick nyfikenheten även denna gång. Paketet innehåll blott små plastknappar att fästa namnalappar med. Så var det med den saken. Ironisk? Tja, kanske lite men det har jag all rätt att vara.
/Johanna
Noteringar från en tvååring
Om Gustav skulle lista saker som han tänker på nu skulle det förmodligen vara följande:
* Mörker kan just nu vara lite skrämmande. Helst ska lampan vara tänd och mamma, pappa och Ville vara med.
* Gummistövlar. Livet ter sig stundtals så okomplicerat när man är två och han har grym tilltro till sina gummistövlar med flames på som han fått av sin kusin Tova. När han har dem på sig så är liksom livet i total balans och inte ens stora lastbilar på gatan farliga. Gummistövlarna kan liksom allt. Och lite till.
* Sina andra vinterskor. Även kallade "springskorna". För i dem kan han springa fort som attan. Och det kan han sannerligen.
* Tomtar. Varje gång han ser nån som ser det minsta obehaglig ut säger han "- Mamma, jag är lite rädd."
* Bilar. Han tror att han ska få en bil varje gång han öppnar sin presentadventskalender. Det intressanta är emellertid att han inte blir besviken om det inte är det utan tar tacksamt emot dess innehåll som hans mormor fantasifullt tänkt ut.
* Låttexter. Nu har han börjat spexa till det rejält och tar ut svängarna mer än nånsin. Istället för "Skala banan" kan nu orden bytas ut mot "Skala clementiiiiiiin, skala moroooooot, skala äääääpleee...", ja ni hajjar. Innovativt kan tyckas och ganska så roligt faktiskt.
* Nya kommentarer som tex "Typsikt!" "Jag kommer snart, jag ska bara..." eller "Mamma, det är inte farligt att åka hiss". Nä, farligt är det ju inte. Men obehagligt. Men visst har han rätt, så rätt.
Klockan är nu 21.33 och tre med snopp i min familj soven som prinsar. Småbarnsfamilj, javisst, men så glammigt kan det vara. Fidde jag och lade sig med kommentaren "- Det är bäst jag går och sover nu medans jag kan. Om Ville vaknar i natt igen vis 04.20, så att jag jan gå upp med honom." Och han har allt lite rätt. Fidde och Villes dag startade idag vid halvfemsnåret och sedan for pappan till jobbet och sonen sov en stund. Orättvist tycker faltiskt jag. Det är ju på något vis bättre att sova samtidigt allihopa, men hur förklaras det för en tremånadres bäbis och en tvååring?
Kärlek, lycka och harmoni!
/Johanna
* Mörker kan just nu vara lite skrämmande. Helst ska lampan vara tänd och mamma, pappa och Ville vara med.
* Gummistövlar. Livet ter sig stundtals så okomplicerat när man är två och han har grym tilltro till sina gummistövlar med flames på som han fått av sin kusin Tova. När han har dem på sig så är liksom livet i total balans och inte ens stora lastbilar på gatan farliga. Gummistövlarna kan liksom allt. Och lite till.
* Sina andra vinterskor. Även kallade "springskorna". För i dem kan han springa fort som attan. Och det kan han sannerligen.
* Tomtar. Varje gång han ser nån som ser det minsta obehaglig ut säger han "- Mamma, jag är lite rädd."
* Bilar. Han tror att han ska få en bil varje gång han öppnar sin presentadventskalender. Det intressanta är emellertid att han inte blir besviken om det inte är det utan tar tacksamt emot dess innehåll som hans mormor fantasifullt tänkt ut.
* Låttexter. Nu har han börjat spexa till det rejält och tar ut svängarna mer än nånsin. Istället för "Skala banan" kan nu orden bytas ut mot "Skala clementiiiiiiin, skala moroooooot, skala äääääpleee...", ja ni hajjar. Innovativt kan tyckas och ganska så roligt faktiskt.
* Nya kommentarer som tex "Typsikt!" "Jag kommer snart, jag ska bara..." eller "Mamma, det är inte farligt att åka hiss". Nä, farligt är det ju inte. Men obehagligt. Men visst har han rätt, så rätt.
Klockan är nu 21.33 och tre med snopp i min familj soven som prinsar. Småbarnsfamilj, javisst, men så glammigt kan det vara. Fidde jag och lade sig med kommentaren "- Det är bäst jag går och sover nu medans jag kan. Om Ville vaknar i natt igen vis 04.20, så att jag jan gå upp med honom." Och han har allt lite rätt. Fidde och Villes dag startade idag vid halvfemsnåret och sedan for pappan till jobbet och sonen sov en stund. Orättvist tycker faltiskt jag. Det är ju på något vis bättre att sova samtidigt allihopa, men hur förklaras det för en tremånadres bäbis och en tvååring?
Kärlek, lycka och harmoni!
/Johanna
