familjenloof

För det är så det känns nu när julen står inför var mans dörr. Jag tycker att det är ganska kul med jul. Men jag tror inte på tomten. Det gör min man. Fortfarande. För jag är ju typ gift med familjen JUL och den som snackar skit om julen i familjen Lööf blir rätt och slätt förföljd, piskad och sedan hängd a lá Jesus himself på korset. Idag pratade vi om julen och dess bestyr varpå min man jämförde tomtetro med gudstro. Jag bad honom att snällt förklara sig på trettio sekunder innan jag väljer att ansöka om skilsmässa då jag tror på Gud och Fidde på tomten. Jag fattar verkligen inte hur dessa kan jämföras och blev mycket stött i frågan. Tillägg då att detta är samma dag som Fidde, mot min vilja, placerar julklapp nummer två i Gustavs tomtestrumpa OCH vill ställa ut julgröt till en påstådd tomte. MIN julgröt som jag tänkte äta till lunch imorgon. Så om nån släntrar förbi Lokattsbacken imorgon lunch och finner mig ute på terassen med en sked, en spade och en tallrik julgröt, räds icke. Spaden skall blott användas till att bekämpa den eventuella tomte som gör anspråk på min gröt och sedan ska jag smaska i mig den själv. Jag tycker att det är fult att som förälder lura i sina barn att det finns en snäll gubbe som kommer med klappar, det är väl ändå bättre att visa tacksamhet inför de som verkligen lagt ner tid och pengar på att införskaffa julklappar? Det är ju de som är snälla. Tur i oturen är det då att Gustav är rädd för tomten. Tur är det för att då slipper vi tomtetrams i onödan men själva oturen ligger i att denne man är tänligen oundviklig vid denna årstid. Men julgranar tycker Gustav om, de är snälla och dem behöver man inte vara rädd för. Fidde försökte i sin iven placera en liten tomtelik snögubbe med ljud inne på Gustavs rum, i hopp om att den store lillpajken ärvt det Lööfska julintresset men när Gustav bad honom snällt stänga av den med frasen "- Pappa, jag blir lite rädd" insåg jag att det finns hopp även för honom. Han kanske inte har ärvt sin pappas tokjuliga intresse och vi kanske kan åka på semester nåt år franöver, jag och mina söner. Fidde får då snällt stanna hemma och äta julgröt med tomten på terassen och tänka på alla möss, fåglar och småkryp som kan göra dem sällskap.

Ute är det kallt och även om jag är något ironisk kring julen så är det varmt och mysigt inomhus. Det är hejdundrandes härligt att tända ljus och mysa i mörkret. Idag har vi bakat pepparkakor, eller rättare sagt, jag med mitt enorma pysseltålamod bakade nårra snyggpepparkakor med Gustav för att han skulle fatta galoppen och sedan la jag resten av degen i frysen för att gå loss med osthyveln på degen. Gustav fattade halva grejjen, kavlade degen och så, men sedan blev det nån slags kortslutning när han skulle trycka figurerna. Han tryckte, tryckte, tryckte och tryckte med alla formarna samtidigt på degen och jag försökte förikstigt att plocka upp dem, men det blev mest molekylsmå pappisar. Jag försökte idogt visa honom att man inte skulle trycka alla samtidigt och över varandra, men utan lycka. Men för att använda mammas galma uttryck så var det "...-iallafall inget fel på smaken..."!

Väl mött, nu fick jag en liten pajas i famnen!

/Johanna