familjenloof

...med två underbara barn (när allt funkar då förstås!) är när allting liksom klaffar bra. Ni vet sådär helylle som det bara ska vara a lá MIOkatalogen när föräldrarna ser grymt snygga, utsövda och kära ut när de vaknar. Barnen kanske förvisso har kladdat lite i köket, men detta till trots fått till en snygg frukostbricka. En sån familj är uppgjord. Men just nu känns det som att vi haft två sånna där helylle dagar. Igår hämtades Gustav tidigare från dagis efter att modern varit på jobbet och hälsat på. Vi var då ute och lekte lite innan vi gick hem och bakade lusekatter. För en gång skull var han uppriktigt fokuserad och intresserad av att baka och förklarade vitt och brett om hur det skulle blandas runt och fixas med. Så när maken kom hem möttes han av en doft av nybakat, middagen var påbörjad och ljusen tända. Det måste väl ändå vara vardagslyx?

Dagen till ära har bjussat på superskönt väder vilket såklart inneburit lekplatshäng, skogspromenad, kaffe i termos och ett gäng underbara mammor med barn att umgås med. Ännu mer helylle må väl vara att ha med sig nybakta lussekatter till fikat, visst är det väl värt en stjärna i himlen? Väl hemma myste jag och grabbarna i soffan, fixade middag och sedan när pepparkakshuset skulle bakas med familjefadern i hushållet gick det i stöpet då detta lilla hus redan var utsatt för någon slags terroratack redan inne i förpackningen. Det var i jättemånga småbitar och gick inte att på nåt vis limma ihop. Bittert, javisst men jag får väl svänga de lurviga till Konsum imrogn och inhanlda ett nytt. Inte så småländskt kanske, men det där med att limma och klistra samman är inte min sak. Jag har inte tålamod till det helt enkelt.

Nu kan vi väl med gott samvete förlusta oss i det trasiga huset och tänka på Idi Amin. Det är säkert han som pajjat huset.

/Johanna