familjenloof

Att vara hurtig känns väl ändå sådär tvättäkta, helylle och svenskt? Och familjen Lööf har i helgen varit lite hurtig skulle jag nog vilja påstå. Som jag skrev i förra inlägget så trotsades ju regn och rusk i onsdags och så skedde även i torsdags då mamma och pappa var här och tog hand om stora och små. Snälla, som alltid, tog de extra hand om Ville under eftermiddagen så att jag och Gustav fick gå på bio alldeles själva. Det var mysigt. MEN jag ska framledes ta kontakt med SF för att fråga hur de tänker när det avser reklam innan filmen. Filmen var barntillåten efter alla konstens regler, det innebär att det inte ens är sjuårsgräns, utan att även pyttebäbisar får vara med. Är det då bara mina ömma modersinstinkter som slår an, eller är det inte konstigt att göra reklam för en ungdomsfilm som påminner lite om Narnia med utklädda djur som ylar, det brinner och vargar ylar? Lägg då till en mörk biosalong, jättestor bioduk och högt ljud. Till och med jag hoppade till och gissa om Gustav höll på att kissa ner sig flertalet gånger, bara under reklamen. Kanske gjorde han det också, svårt att ha koll på statusen då han ännu bär blöja. I vilket fall som helst satte sedan filmen igång och vid det laget satt Gustav som klistrad i mitt knä, ansikte mot ansikte och vågade kolla med ett halvt öga. Jag frågade om han ville gå ut men han ville vara kvar. Jag kunde aldrig föreställa mig att Spöket Laban kunde vara så läskig, men det kunde han. Efter SF:S väl utvalda episoder kring detta spöke väljer deätt visa när Laban skulle sova över hos en vän, det är mörkt, natt och han är skiträdd. Det blev Gustav också. Nästa episod går ut på att det är åska, mörkt och läskigt och att Labans mamma och pappa ska skrämma skiten ur kungen. Gustav blev ännu mer rädd. Vi kommer avvakta nästa biobesök och popcornen lämnar vi hemma nästa gång. Gustav var ändå för rädd för att äta dem. Istället smaskade vi i oss dem i ösregnet på vägen hem innan spårvagnen kom. Väl hemma kom pappan i familjen hem och vi avnjöt en msyig middag tillsammans allihopa! Plus att mamma hade firat loss med regelrätta skumtomtar som en skänk från ovan och till detta fina fika blev den glögg. Julen smygkikade med andra ord in en liten stund.

I fredags var vi hurtiga, men då lyste solen iallafall. Vi packade Monstertrucken med tillhörande barn och begav oss till Liseberg och julmarknad. Så julig marknad tykcer jag inte att det är i november men tio plusgrader. Men ett annat stort PLUS bör utdelas till de grymt pimpade Farfarsbilar som alla hade regelrätta rosa rattmuffar! Vi hade en mysig dag, missade bussen hem, det kom regn och Gustav tyckte att det var dags att klösa ögat ur Ville precis innan vi gick på bussen. Det kom blod och jättearga ord ur moderns mun. Ett gäng män (öldrickandes afterworkare!) underade varför Ville grät och hade synpunkter på att det var onödigt att vara ledsen eftersom det trots allt var fredag. Den åsikten kunde de besparat mig, men eftersom jag var alldeles upptagen med att typ klistra fast Gustav i sätet med evighetslim så sa jag inget. Men om jag nånsin ser dessa fyrtioplusmän, patetiska med för mycket öl under västen och för lite hjärna under skalpen så kommer jag att att tatuera fredagsmys i pannan på dem. Så det så.

I lördags fick vi finfrämmat av generationen Lööf. Vi lyckades få till lek, kaffe och en tur till Röda Korsets marknad i församlingshemmet. De speltokiga i familjen har gått i arv och vi kom iallafall hem med lite choklad till fikat, najs! Vi hann även med en tur till lekplasen, gunga lite och spana på två katter som hängde vid rutschkanan. Ibland torde livet som katt vara ganska så skönt, bara de inte kommer för nära rutsckanan så att det kommer på glid i livet. Det var mys att Valter följde med, hoppas att även han tyckte att det var roligt att förströ sig lite.

Nu är det tajm för pannkakor, men först ett ömt besök hos den 90åriga grannen som behöver hjälp med ögondroppar. Snällt kan tyckas. Och jag tror att hon är rätt rik också.

/Johanna