Rörigt i kastrullen
Den sista tiden har sannerligen erbjudit på en del fix och stoj i köket för min del. Jag har bakat hundra procent mer än vad jag brukar, vilket innebär ATT jag bakat helt enkelt. Jag tror att jag ska försöka få till lite ringar a lá svärmors recept i dagarna, nån måste ju förvalta det fina matarvet från den äldre generationen, hahaha! Ärligt talat så är det nog mest för att jag själv tycker att det är gott med nåt annat bröd än det som finns i affären. Det är sorgligt att Lingongrovan överlever sedan vi var små, att Skogaholmslimpan fortfarande tar plats och att Formfranska numera finns i sju olika utföranden av skilda fabrikat: med dinkel, utan dinkel, med surdeg och extra fiber, med müsli on the top eller varför inte butikernas egna bake off?! Men så roligt är det inte och då när faktiskt lusten kommer på kan det ju vara på sin plats att ta vara på den och baka lite själv.
En annan kastrull som är rörig är just nu min skalleskrutt. Återigen har Herr Bakterie (det måste vara en han!) flyttat in i näsan och byggt slott av snor i bihålan. Och han har lyckats bra även denna gång då täppan är ett faktum och ögonen känns som snigelögon som lätt kan ploppa ut när som helst. Eventuellt gör de inte det den här gången heller. Den som lever får se. I vilket fall som helst så bidrar täppan och lite väl lite sömn till att huvudet är lite mer rörigt än vanligt och att tanken liksom aldrig blir klar på något vis. Idag har jag för första gången skrivit en inköpslista för att köpa mat, lite sorgligt kan tyckas, men väl behövligt i dessa tider. Jag vet att det annars kommer att sluta i sorg med att jag återigen glömt det som verkligen behövs och kommer hem med snask istället eftersom socker just nu är en säker energikälla. Särsklit när nu bröderna Lööf bestämde sig för att vakna halv fem idag och ingen av dem hade nån vidare lust att somna om. Vakna var således hela familjen i ottan, Gustav började att fråga om Bolibompa och jag förklarade första gången ömt att det är natt och att alla sover. För andra gången lika ömt att barnprogrammen och TV:n soven, för tredje gången att mamma och pappa vill sova liiiite till, för fjärde gången att nu MÅSTE vi sova och så vidare... Pahjken gav dock inte med sig utan tycker nog att SVT borde se över sitt utbud och kommer säkert att i dagrana ringa Tittarombudsmannen för att förklara att det minsann borde finnas kvalitativa barnprogram på morgonkvisten också. Tur att vi inte har nårra fulkanaler. Då vet man ju inte vad han hade sett på dessa arla morgontimmar.
På tal om kastrull - Fidde - skruvade du handtaget på den kastrull där det var löst? Eftersom jag är gift med en riktig handyman så MÅSTE frågan ställas i sajber, lite lätt ironiskt., eller hur Ronny? Och ja, vi sover fortfarande med en provisorisk lösning under sängen. Men det finns säkert någon ergonomi i det också. Bara att den hemlighålls för mig.
"Om alla kunde tala samma språk, om alla kunde varndra samma stråk" What a wonderful world!
/Johanna
En annan kastrull som är rörig är just nu min skalleskrutt. Återigen har Herr Bakterie (det måste vara en han!) flyttat in i näsan och byggt slott av snor i bihålan. Och han har lyckats bra även denna gång då täppan är ett faktum och ögonen känns som snigelögon som lätt kan ploppa ut när som helst. Eventuellt gör de inte det den här gången heller. Den som lever får se. I vilket fall som helst så bidrar täppan och lite väl lite sömn till att huvudet är lite mer rörigt än vanligt och att tanken liksom aldrig blir klar på något vis. Idag har jag för första gången skrivit en inköpslista för att köpa mat, lite sorgligt kan tyckas, men väl behövligt i dessa tider. Jag vet att det annars kommer att sluta i sorg med att jag återigen glömt det som verkligen behövs och kommer hem med snask istället eftersom socker just nu är en säker energikälla. Särsklit när nu bröderna Lööf bestämde sig för att vakna halv fem idag och ingen av dem hade nån vidare lust att somna om. Vakna var således hela familjen i ottan, Gustav började att fråga om Bolibompa och jag förklarade första gången ömt att det är natt och att alla sover. För andra gången lika ömt att barnprogrammen och TV:n soven, för tredje gången att mamma och pappa vill sova liiiite till, för fjärde gången att nu MÅSTE vi sova och så vidare... Pahjken gav dock inte med sig utan tycker nog att SVT borde se över sitt utbud och kommer säkert att i dagrana ringa Tittarombudsmannen för att förklara att det minsann borde finnas kvalitativa barnprogram på morgonkvisten också. Tur att vi inte har nårra fulkanaler. Då vet man ju inte vad han hade sett på dessa arla morgontimmar.
På tal om kastrull - Fidde - skruvade du handtaget på den kastrull där det var löst? Eftersom jag är gift med en riktig handyman så MÅSTE frågan ställas i sajber, lite lätt ironiskt., eller hur Ronny? Och ja, vi sover fortfarande med en provisorisk lösning under sängen. Men det finns säkert någon ergonomi i det också. Bara att den hemlighålls för mig.
"Om alla kunde tala samma språk, om alla kunde varndra samma stråk" What a wonderful world!
/Johanna
Kommentarer
Trackback
