familjenloof

Ja, tätt förknippat är detta med sömn och dåliga vanor just nu. Inte särsklit fysiskt, men hjärnan känns som en stor bulldeg som varit och partajat alldeles för hårt de sista veckorna. Jag känner mig liksom lite bakis hela tiden, men själva fyllan uteblev. Förutom att jag är bersuad av livet självt då. Storebrodern i famijen har just nu lagt till sig nån fenomenal vana att ligga vaken flera timmar varje natt. Mystiskt. Återigen är det intressant att att örhängen, mun, ögon, täcke, fisar och andra ljud kan vara så oerhört intressanta mitt i natten. Men skam den som ger sig, i natt tar vi nya tag och hoppas på lite mer sömn än den förra. Men lyckliga är vi ändå som kan snusa på barnhud nätterna och dagarna genom och jag känner enorm ödmjukhet inför detta. Jag lär knappast få så mycket gos när de är småfinniga tonårsgrabbar som luktar femtaktare. Urk, det där kändes nästan perverst!

Idag har jag och Ville promenixat en sväng med sällskap av Sara och Klara. Då var det grått ute. När vi sedan skulle hämta Gustav var det blått och då fick han bestämma vad han kände för eftersom det var så härligt ute. Han fick alternativen att gunga, fika, mata fåglarna eller leka med en kompis. Han valde att fika och kolla på fåglar. Så först delade vi en latte och en tekaka (Gustav tror fortfarande att det är en bulle!) som han betalade och sedan gick vi till Hinsholmen och matade fåglarna med den macka som jag hade med till mellanmål till Gustav, men som inte dög. Fint ska det ju vara och Lasse-Majas nybakta tekaka konkurrerade enkelt ut min korvmacka. Men måsarna blev säkrt glada, de är inte lika nogräknade som Gustav. På hemvägen sjöng sedan Gustav allt som de sjungit på dagis under dagen för Ville. Ville sov sig genom hela sessionen. 

Min make har fått en ny, fräck mobiltelefontelefon. Och så pratar han om att jag, Ville och Gustav ska åka till Småland. Ska jag ta det personligt? 

/Johanna