familjenloof

Det är ju som så att det på vår enorma jord finns ruskigt många människor som kommer på livsnödvändiga saker. Tänk bara på sådant bra som osthyvel, potatisskalare, cykelpump och tops. Hur skulle livet vara utan dessa faciliteter? Sedan har någon klok människa även konstruerat en ergonomisk kudde, ni vet en sån där som ser helt böjd ut, är hård och kanske lite åt pensionärshållet. Men en sådan besitter jag numera och har gjort i sisådär ett halvår. Det var den budgetens bästa investering, jag lovar. Precis som den goda vännen Sara sa till mig innan, så tar det ett tag att vänja sig, men nu är även jag inne i träsket. Och Sara är ju ändå sjukgymnast så hon vet sånt - att denna eminenta kudde är bra för kroppen. För det är den. När jag väl sover vaknar jag helt utvilad i rygg och axlar och det är inte för att rygg och axlar sover bättre än någon annan kroppsdel utan det beror blott på att en ovanligt vis människa uppfunnit denna kuddkonstruktion. Tack för det. Förmodligen sitter du som kontruerat denna på en solstol på en vit sandstrand någonstans och har det skönt. Hoppas då för din skull att du inte glömde kudden hemma.

Helgen har bjudit på en miniresa till Halmstad, mycket skönt. I ett mycket höstigt Halmstad har vi passat på att shoppa, fika och mysa på stan. I fredags valde jag själv ut mina födelsedagspresenter, som bestod av nya och välbehövliga kläder. Gustav var med och valde, han är helt skön på att ha med i affärer, han går och tar fram saker och tittar på mig och säger: "Mamma, denna var JÄTTEfiiiiiin!". Det är gulligt som tusan. Att räkna med är dock att rensa upp lite efter honom då han nog saknar viss finmotorik och känner väl hårt på alla kläder och storlekar. Han är heller inte helt finkänslig då det avser provrum, utan kryper gladeligen under till vem som helst för att spexa till det lite. Till den ömma moderns förfärad egentligen då det är nästintill omöjligt att hämta honom ur just någon annans provrum... men såklart kollade jag extra noga om Fredrik Ljungberg huserade i något av dem, då hade även jag glidit in. Solkart. Fredrik L eller Fredrik L liksom...!

Under lördagen fick Gustav följa med farmor och farfar som köpte present till mig. Jag försökte trycka ur honom var de hade varit, men C och R hade varit smarta nog och även tagit med honom till en leksaksaffär där han fått en flagga. Således bleknade alla andra besök som gjorts i andra butiker. Med andra ord fick jag inte veta någonting, väl genomtänkt strategi från deras sida. Jag och mina två andra pojkar hängde på stan, fikade och bytte en tröja som jag köpt dagen innan utan att prova. Vi såg även en alkis som mådde dåligt, köpte ord till vårt kök och slängde en äppelskrutt i blomsterarrangemanget på torget på grund av regn och avstånd till papperskorg. Sorry Sara, vad blir det för repressalier på detta brott? Om du vill jaga bevis var det vid den stora blomman vid Systemet, du vet där alla godingar hänger. Antar att du varit där nårra gånger i ärenden. På Systemet alltså.
På eftermiddagen gick vi ner på stranden. Farfadern böjde sig ömt för det äldre barnbarnet och byggde i sanden i två timmar. Det blev ett mycket ståtligt konstverk i form av en tårta till mig, garnerad med snäckor och vass och ett tillhörande meddelande i sanden - så himla fint! Den sanna entreprenörsandan visade sig i sin bästa form! Söndagen bjussade på skönsång, paket och teckning från lilla familjen. Gustav gav mig paket för att sedan öppna alla själv. Grattis liksom. Han sjöng även "Bä, bä, vita vamm..." istället. Han kan den bättre, förutom att han inte lagt ihop det där med att det är lammet som säger bä och sjunger vamm istället. Som textfacsistisk mamma försöker jag att lite snyggt rätta till hans missförstånd, men utan lycka. Till sin fördel har han att han faktiskt kan väldigt många texter för att vara så ung, så då får han komma undan med vamm just nu. Känns det okej även för dig Ulrika?

I eftermiddag ska vi till biblioteket. Gustav säger att vi ska kolla om de har nån film. Jag säger att vi ska kolla om de har någon bok. Gissa om det gör ont i hjärtat när ens tvååring förknippar bibliotek snarare med film än bok? Mitt uppdrag för dagen blir således att frälsa sonen från Pippi på DVD till att låna nån gammal goding. Kanske blir det "Dvärgen" av Lagerqvist. Den är cool och lagom för en tvåårings intellekt skulle jag tro. Men jag ska nog ändå vara med när han läser den. Eller så satsar vi på nytänk och dammar av en gammal Alfons. Vi få se.

Imrogon får vi småländskt finfrämmat av syster, Tova och mamma. Det ska bli hur mysigt som helst. Tova är dessutom rätt lik mig. Undrar om hon tar det som en komplimang? Jag menar, vill man som knapp tonåring vara lik en som just fyllt 29? Ur min synvikel, att jag istället är lik henne, är det enbart en komplimang.

Idag älskar jag vår bärsele och kollektivtrafik - lite pretto, javisst. Så gärna.

/Johanna