familjenloof

...och lyxar till det med till det med exotiska spörsmål såsom lunginflammation toppad med en öroninflammation. Man kan ju då tycka att det rättvisaste borde vara att dessa åkommor fördelades på minst två personer, men så är dock inte fallet. Idag skulle Ville på sin "vanliga" kontroll på BVC och eftersom Wästerläkarna numera ligger i samma lokal tänkte den effektiva mamman att det är enkelt att bara "sticka in" för att även få med sig lite ny hostmedicin hem till storebrosan i familjen. Eftersom jag blott hade halva hjärnan ikopplad lade jag inte ihop att en snäll läkare inte bara har lust att skriva ut ett recept hur som helst så lilla cirkusfamiljen fick snällt sitta och vänta. Gustav var nöjd, det fanns massa spexiga leksaker att fördriva tiden med och Ville tyckte mest att det var sjysst att hänga på, jag menar, brorsan hade ju hängt på honom inne på BVC! När vi sedan skulle in till läkaren bröt Gustav ihop totalt och när jag trodde att jag mutat honom med att det faktiskt var okej att ta med leksakstågen in i rummet och han väl fått upp två tåg i varje hand - då sker det som inte får ske - mamman i familjen kan omöjligt ta med hela tågrälsen in. Mycket fixas till för att uppnå sina barns bästa, men med Ville på ena armen och att ens försöka ta med en BRIOträjärnväg i bitar, där lämnade jag WO big tajm. Men till syvende och sist blev han undersökt och fick ovanstående diagnos. Stackars, stackars! Men han verkar tämligen okej trots detta och har ändå lyckats att rocka loss med sin Bobbycar idag, sparkat Ville i huvudet, hoppat i soffan, gungat (tur att vi fick trevligt sällskap av Wilhelm och Helena idag, mycket mysigt!) och handlat på Hemköp.

Besiktningen av lillkillen gick till belåtenhet och han fick ett okej i rumpan. Tur var väl ändå det dagen till ära. För övrigt har det erbjudits diverse intellektuella göromål här idag såsom legobygge och bilkörning. På nåt vis hoppas jag att bilintresset håller i sig så att vi kan köra stora bilar som går fort på riktigt. Men den mest intressanta lek idag var ändå den då spagettin förvandlades till maskar som bet, pussades, kröp och drack vatten. Jag har ännu inte hittat dessa låtsasmaksar och Gustav vägrar förtälja vart de skapat sin boning. Det som lever får se.

Nu är det kvällsmys i soffan, eller ja, snarare intervallwalkaround med Ville. Men det är ockå en sak att göra en onsdagskväll som denna.  

Lots of love!

/Johanna