På en liten skaras...
...allmänna begäran så kanske jag och vi gör ett test om det verkligen ska bli lite bloggande från familjen Lööf. När min käre make hörde om detta nappade även han på idén och la till att vi kanske kan bli så kända att vi kan tjäna pengar på det. Jag ställer mig tvekande till detta, men det är iallafall roligt att det finns några som tycker att det är roligt att läsa. Det är väl typ femtusen andra som startar bloggar varje dag, antar att dessa inte har för avsikt att tjäna en massa pengar, men kan andra så kan väl jag, eller?
Dagen till ära har än så länge bjudit på en promenad med vännerna Sara och Klara. Lilla Klara iklädd världens finaste och största overall. Om hon kände sig så mysig som det såg ut kommer hon att kunna leva på det myset länge och därmed hålla "tulon mellan knäna" (ni minns väl pappa Rudolfs kommentar till dotterna Anna i Sunes sommar!). De blivande tonårsföräldrarna kommer således icke att behöva oroa sig nämnvärt för dotterns bestyr, utan kan varje fredag köpa ett Tulopaket och släppa henne lös. Hoppas för deras skull att den då återkommit till sortimentet, då jag tror att den redan utgått. Men en Läkerol kan säkert ha samma funktion. Tror jag iallafall.
Nu sitter vi, jag och den minsta killen i familjen och myser i soffan. Han hänger som en apa på mitt bröst och hade jag bara varit lite mer luden (även att jag är det!) så hade han kunnat klara hänga sig kvar alldeles på egen hand. Som aporna gör. Inte för att han är en apa, men någonstans måste ju beteendet komma från. Och som så många gånger förr tänks det på hur lika aporna vi egentligen är. Tänk bara på följade så tror jag ni förstår:
* petar näsan lite var som helst, de i trädet och vi i bilen när ingen ser.
* pillar våra vänner i håret, vissa tycker tydligen att det är skönt.
* rör oss smidigt bland träden, de dinglades i armar och ben, vi dinglades bland papperhögar på skrivbordet.
Men det är ju också träd.
* äter bananer. Kommentar överflödig.
* grämer oss över APAtiska flyktingbarn
För övrigt så bjuder dagen på ett eminent besök av min mor som förbarmar sig över lilla famlijen, då den familjeförsörjade fadern är på uppdrag med jobbet. Det kan sannerligen behövas en extra hand eller två som ombesörjer mat, bad och nattning. Tack snälla mamma för det, hur hade det gått annars?
Dagens visdom må vara: det du inte hinner idag, hinner du kanske inte heller imorgon - köp läget och bli inte frustrerad över detta. Kanske hinner du det aldrig, men då var det kanske inte heller viktigt.
/Johanna
Dagen till ära har än så länge bjudit på en promenad med vännerna Sara och Klara. Lilla Klara iklädd världens finaste och största overall. Om hon kände sig så mysig som det såg ut kommer hon att kunna leva på det myset länge och därmed hålla "tulon mellan knäna" (ni minns väl pappa Rudolfs kommentar till dotterna Anna i Sunes sommar!). De blivande tonårsföräldrarna kommer således icke att behöva oroa sig nämnvärt för dotterns bestyr, utan kan varje fredag köpa ett Tulopaket och släppa henne lös. Hoppas för deras skull att den då återkommit till sortimentet, då jag tror att den redan utgått. Men en Läkerol kan säkert ha samma funktion. Tror jag iallafall.
Nu sitter vi, jag och den minsta killen i familjen och myser i soffan. Han hänger som en apa på mitt bröst och hade jag bara varit lite mer luden (även att jag är det!) så hade han kunnat klara hänga sig kvar alldeles på egen hand. Som aporna gör. Inte för att han är en apa, men någonstans måste ju beteendet komma från. Och som så många gånger förr tänks det på hur lika aporna vi egentligen är. Tänk bara på följade så tror jag ni förstår:
* petar näsan lite var som helst, de i trädet och vi i bilen när ingen ser.
* pillar våra vänner i håret, vissa tycker tydligen att det är skönt.
* rör oss smidigt bland träden, de dinglades i armar och ben, vi dinglades bland papperhögar på skrivbordet.
Men det är ju också träd.
* äter bananer. Kommentar överflödig.
* grämer oss över APAtiska flyktingbarn
För övrigt så bjuder dagen på ett eminent besök av min mor som förbarmar sig över lilla famlijen, då den familjeförsörjade fadern är på uppdrag med jobbet. Det kan sannerligen behövas en extra hand eller två som ombesörjer mat, bad och nattning. Tack snälla mamma för det, hur hade det gått annars?
Dagens visdom må vara: det du inte hinner idag, hinner du kanske inte heller imorgon - köp läget och bli inte frustrerad över detta. Kanske hinner du det aldrig, men då var det kanske inte heller viktigt.
/Johanna
Kommentarer
Trackback
