familjenloof

...att bita ihop hela dagen igår. Men även jag är blott en kvinna av kött och blod och klockan 16.40 igår bröt jag ihop istället. Det hela gick ganska snabbt över, men ibland rinner liksom bara tårarna över och inte ens ömma moderskänslor kan hejda dem eller skydda dem från sina barn. Så med Ville gråtandes på höften och Gustav gnyendes i soffan storgrät jag i köket över diverse spörsmål som inte funkade just då. Jag förde då ett enkelt resonemang med mina söner om vikten av samarbete när alla är trötta och kanske på sena eftermiddagen har lite lågt blodsocker. Jag tror inte att Ville köpte så hemskt mycket av resonemanget, men Gustav köpte läget direkt varpå han svarade mig "-Mamma, pappa måste komma hem och hjälpa mamma." Ja, så sant, så sant. Jag behövde nog verkligen min make just då och som tur väl var kom han inte långt därefter. Det hela slutade med att hela familjen körde bilar i Gustavs garage på golvet. Jag vet egentligen inte vilken typ at terapi som passar bäst? Lekterapi eller samtalsterapi i detta läge?  Kanske vore det ett tips till alla som har inre spörsmål nån gång då och då - köp ett bilgarage med lite olika typer av bilar och se vilken som kör fortast. Jag är inte helt övertygad om att det funkar men i ett barns värld blev det bra igen. Det hela slutade ju med att mamma var oledsen och att vi alla körde bilar. Rena lyxen för Gustav och även för hans lillebror som även han förstått tjusningen med garagets oranga plastflaggor. Om modern eller fadern är med och håller så tycker han om att stå på golvet och suga på flaggorna. Ja, kanske kan det tolkas som udda, perverst och som att han är vanskött och felstimulerad. Men jag tror egentligen att han är en ganska vanlig, nyfiken och glad liten pojk i sina bästa månader.

Dagen till ära har bjudit på förskolehämtning, semla och barnfri promenad. När jag hämtade Gustav idag förklarade han vitt och brett om dagens utflykt som gått till Sjöfartsmuséet. Där fanns det inte så mycket först men efter det att vi pratat en stund så fanns det "-Stora fiskar mamma å liten fiskar mamma å en båt". Jag fick också veta att kompisen Hugo hade kötbullar och noner (makaroner) med sig och när jag frågade honom vad han hade haft med sig sa han :"- Mamma, det vet inte jag." Då frågade jag en gång till och då svarade han: "-Jo mamma, det var pizza. IGEN!" Jaha, då har sonen lagt ribban för kommande matsäckar tänker jag och han ska inte få med sig pizza på länge tydligen. 

Dagens semla intogs på Nöjds Konditori. Ville hängde mest och kollade på när Gustav lekte med sin kompis Hanna som han helt oplanerat träffade på fiket. Glädjen var ömsesidig hos de unga tu och de lekte en massa tillsammans.

Den barnfria promenaden genomfördes med vännen Helena som förbarmade sig över mig och gjorde mig sällskap en lång runda, så himla mysigt att bara vara, prata och se på vacker omgivning utan barn för en gångs skull. Inget illa ment med barnvagn med tillhörande barn, men ibland är det fakstiskt skönt att slippa tänka på snytpapper, russin, bilar, välling och snökedjor(!).

Jag vill åka skidor NU. Någon som vill skicka iväg mig och min familj på skidsemester i några dagar? Kanske kan även någon åka med som nanny?

/Johanna