Att vara konsekvent...
...är ju bra för det mesta. Speciellt då det avser barnuppfostran. Och detta är sannerligen något att brottas med varje dag. Och idag var inget undantag när vi skulle gå hem från dagis. Jag hade hämtat Gustav i god tid för att uträtta en del ärenden inför helgen och det stundande dopet. Jag brukar alltid kolla av på dagis hur toastatusen ligger till, men idag skedde error vilket innebar att Gustav på vägen helt plötligt måste bajsa. Jag säketställer då det faktum att det finns en blöja och tänker att då är det lungt. Pajken får helt enkelt använda den i brist på annat. Detta är var jag tror tills Gustav vänligt men bestämt säger att han inte överhuvudtaget tänker bajja i den utan att han måste hem till sin egen potta och köra bilar (vuxna läser tidningen på toan, Gustav kör bilar!). Jag försöker med flera övertalningsknep intala honom att det denna gång är okej att bajsa i blöjan och erbjuder till och med en bajssession i det fria, men Gustav insisterar på att det skulle bli alldeles för kallt. Brädad av en tvåårings potträning gick vi hem, tog av alla kläder och bajsade i lugn och ro för att sedan bege oss ut igen. Vi det laget hade Ville tröttnat, storskrek i vagnen och Gustav ville prompt ha med sig sin sparkcykel ut. Skam den som ger sig, konflikt tagen med först den stora pojken och sedan med den lilla om att det faktiskt kan vara okej att åka vagn en stund till. Hur tror ni det hela slutade? När vi väl står och väntar på bussen ser Gustav sin kompis Hugo och vill leka med honom. Eftersom våra ärenden inte var akuta och att affären fortfarande finns kvar imorgon bjöd istället eftermiddagen på samkväm.
Så, det där med att vara konsekvent för att slutligen tömma en potta full med äckel får väl till syvende och sist vara värt sitt pris antar jag. Gustav lär väl, precis som sin far, bli en finskitare som bara kan bajsa hemma på sin egen toalett framledes. Så då vet ni var ni har oss om vi går i idé för att tag. Då är det bara far och son som sitter hemma på toa.
Dags att förbereda nattpasset, mental träning inför Villes dygnsrytm. Kanske finns det bäbisjetlag från magen, men borde det inte släppa nu?
/Johanna
Så, det där med att vara konsekvent för att slutligen tömma en potta full med äckel får väl till syvende och sist vara värt sitt pris antar jag. Gustav lär väl, precis som sin far, bli en finskitare som bara kan bajsa hemma på sin egen toalett framledes. Så då vet ni var ni har oss om vi går i idé för att tag. Då är det bara far och son som sitter hemma på toa.
Dags att förbereda nattpasset, mental träning inför Villes dygnsrytm. Kanske finns det bäbisjetlag från magen, men borde det inte släppa nu?
/Johanna
Kommentarer
Trackback