familjenloof

Jag kan blott skylla på en karriärsstinn man att mitt bloggande har blivit lidanade. Så det så. Men det är roligt att det går bra för honom och sannerligen är han värd en klapp på axeln då han kämpar fint med att vara lojal både hemma och på jobbet, förhoppningsvis är han tuff nog i nästkommade förhandligar så att vi kan köpa oss en båt eller nåt i julklapp.

Livet har inte stått still här i västerland utan det har hunnits med både Lucia, pulka och vantfajter. Pajas nummer ett stärker sig själv och sitt eget varje dag och det gulligaste och absolut coolaste just nu i hans värld är att få smaka på tuggummi. Det sötaste med det är att han nu faktiskt lärt sig att det är meningen att det ska tuggas på i ett tag och sedan kan man spotta ut det. MEN då inte i ordets bemärkelse att spotta, utan att det betyder att mamman eller pappan får ett kladdigt litet hörn av ett tuggummi i näven. Det finaste är ändock det nya ordet, kvalat och klart direkt in i akademin: tuggmucki. Behöver jag säga att alla julklappar bleknade då han fick ett eget paket Bamsetuggmucki när vi var på Apoteket? Nu är det emellertid inte så att han blivit en frenetisk tvåårstuggmuckiare, utan det är fortfarande mest coolt att skaka paketet. Hoppas att denna goda vana, att bara hålla sig till paketet, sträcker sig långt in i tonåren.

Den minsta pajasen hänger fortfarande helst med mamma och sprider sin glans när som helst på dygnet. Det fina med att vara liten är att det räcker med att le lite så bleknar tiden, bokstavligt talat. Men det Ville just nu tycker är spexigast är att stå och titta på saker med sina klotögon. Han registrerar allt så det känns fint att även han numera är en trofast följeslagare till Anna Ankas jul.

För övrigt KAN jag inte lämna bloggen utan att kommentera allas vår fantastiska fru Anka. Hon skapar en image av absolut ingenting och det sköna är att hon gör sig löjlig öven sin mans fans. Det är ju trots allt dem som hon lever på på något vis. Någonstans mittemellan balkarna, hjärnorna och nervtrådarna har det skett något avigt...hon kan helt enkelt inte STICKA huvudet i sanden, you get it? :)

Då återstår det väl bara att önska en riktigt skön, mysig och helylle jul. Jag tänker, som varje år, extra på alla de stackare där julen innebär allt annat än just det där bra. Och får en klump i magen. Det kanske därför jag inte riktigt är överens med tomten?


/Johanna

Om Gustav skulle lista saker som han tänker på nu skulle det förmodligen vara följande:
* Mörker kan just nu vara lite skrämmande. Helst ska lampan vara tänd och mamma, pappa och Ville vara med.
* Gummistövlar. Livet ter sig stundtals så okomplicerat när man är två och han har grym tilltro till sina gummistövlar med flames på som han fått av sin kusin Tova. När han har dem på sig så är liksom livet i total balans och inte ens stora lastbilar på gatan farliga. Gummistövlarna kan liksom allt. Och lite till.
* Sina andra vinterskor. Även kallade "springskorna". För i dem kan han springa fort som attan. Och det kan han sannerligen.
* Tomtar. Varje gång han ser nån som ser det minsta obehaglig ut säger han "- Mamma, jag är lite rädd."
* Bilar. Han tror att han ska få en bil varje gång han öppnar sin presentadventskalender. Det intressanta är emellertid att han inte blir besviken om det inte är det utan tar tacksamt emot dess innehåll som hans mormor fantasifullt tänkt ut.
* Låttexter. Nu har han börjat spexa till det rejält och tar ut svängarna mer än nånsin. Istället för "Skala banan" kan nu orden bytas ut mot "Skala clementiiiiiiin, skala moroooooot, skala äääääpleee...", ja ni hajjar. Innovativt kan tyckas och ganska så roligt faktiskt.
* Nya kommentarer som tex "Typsikt!" "Jag kommer snart, jag ska bara..." eller "Mamma, det är inte farligt att åka hiss". Nä, farligt är det ju inte. Men obehagligt. Men visst har han rätt, så rätt.

Klockan är nu 21.33 och tre med snopp i min familj soven som prinsar. Småbarnsfamilj, javisst, men så glammigt kan det vara. Fidde jag och lade sig med kommentaren "- Det är bäst jag går och sover nu medans jag kan. Om Ville vaknar i natt igen vis 04.20, så att jag jan gå upp med honom." Och han har allt lite rätt. Fidde och Villes dag startade idag vid halvfemsnåret och sedan for pappan till jobbet och sonen sov en stund. Orättvist tycker faltiskt jag. Det är ju på något vis bättre att sova samtidigt allihopa, men hur förklaras det för en tremånadres bäbis och en tvååring?

Kärlek, lycka och harmoni!

/Johanna

...med två underbara barn (när allt funkar då förstås!) är när allting liksom klaffar bra. Ni vet sådär helylle som det bara ska vara a lá MIOkatalogen när föräldrarna ser grymt snygga, utsövda och kära ut när de vaknar. Barnen kanske förvisso har kladdat lite i köket, men detta till trots fått till en snygg frukostbricka. En sån familj är uppgjord. Men just nu känns det som att vi haft två sånna där helylle dagar. Igår hämtades Gustav tidigare från dagis efter att modern varit på jobbet och hälsat på. Vi var då ute och lekte lite innan vi gick hem och bakade lusekatter. För en gång skull var han uppriktigt fokuserad och intresserad av att baka och förklarade vitt och brett om hur det skulle blandas runt och fixas med. Så när maken kom hem möttes han av en doft av nybakat, middagen var påbörjad och ljusen tända. Det måste väl ändå vara vardagslyx?

Dagen till ära har bjussat på superskönt väder vilket såklart inneburit lekplatshäng, skogspromenad, kaffe i termos och ett gäng underbara mammor med barn att umgås med. Ännu mer helylle må väl vara att ha med sig nybakta lussekatter till fikat, visst är det väl värt en stjärna i himlen? Väl hemma myste jag och grabbarna i soffan, fixade middag och sedan när pepparkakshuset skulle bakas med familjefadern i hushållet gick det i stöpet då detta lilla hus redan var utsatt för någon slags terroratack redan inne i förpackningen. Det var i jättemånga småbitar och gick inte att på nåt vis limma ihop. Bittert, javisst men jag får väl svänga de lurviga till Konsum imrogn och inhanlda ett nytt. Inte så småländskt kanske, men det där med att limma och klistra samman är inte min sak. Jag har inte tålamod till det helt enkelt.

Nu kan vi väl med gott samvete förlusta oss i det trasiga huset och tänka på Idi Amin. Det är säkert han som pajjat huset.

/Johanna

För det är så det känns nu när julen står inför var mans dörr. Jag tycker att det är ganska kul med jul. Men jag tror inte på tomten. Det gör min man. Fortfarande. För jag är ju typ gift med familjen JUL och den som snackar skit om julen i familjen Lööf blir rätt och slätt förföljd, piskad och sedan hängd a lá Jesus himself på korset. Idag pratade vi om julen och dess bestyr varpå min man jämförde tomtetro med gudstro. Jag bad honom att snällt förklara sig på trettio sekunder innan jag väljer att ansöka om skilsmässa då jag tror på Gud och Fidde på tomten. Jag fattar verkligen inte hur dessa kan jämföras och blev mycket stött i frågan. Tillägg då att detta är samma dag som Fidde, mot min vilja, placerar julklapp nummer två i Gustavs tomtestrumpa OCH vill ställa ut julgröt till en påstådd tomte. MIN julgröt som jag tänkte äta till lunch imorgon. Så om nån släntrar förbi Lokattsbacken imorgon lunch och finner mig ute på terassen med en sked, en spade och en tallrik julgröt, räds icke. Spaden skall blott användas till att bekämpa den eventuella tomte som gör anspråk på min gröt och sedan ska jag smaska i mig den själv. Jag tycker att det är fult att som förälder lura i sina barn att det finns en snäll gubbe som kommer med klappar, det är väl ändå bättre att visa tacksamhet inför de som verkligen lagt ner tid och pengar på att införskaffa julklappar? Det är ju de som är snälla. Tur i oturen är det då att Gustav är rädd för tomten. Tur är det för att då slipper vi tomtetrams i onödan men själva oturen ligger i att denne man är tänligen oundviklig vid denna årstid. Men julgranar tycker Gustav om, de är snälla och dem behöver man inte vara rädd för. Fidde försökte i sin iven placera en liten tomtelik snögubbe med ljud inne på Gustavs rum, i hopp om att den store lillpajken ärvt det Lööfska julintresset men när Gustav bad honom snällt stänga av den med frasen "- Pappa, jag blir lite rädd" insåg jag att det finns hopp även för honom. Han kanske inte har ärvt sin pappas tokjuliga intresse och vi kanske kan åka på semester nåt år franöver, jag och mina söner. Fidde får då snällt stanna hemma och äta julgröt med tomten på terassen och tänka på alla möss, fåglar och småkryp som kan göra dem sällskap.

Ute är det kallt och även om jag är något ironisk kring julen så är det varmt och mysigt inomhus. Det är hejdundrandes härligt att tända ljus och mysa i mörkret. Idag har vi bakat pepparkakor, eller rättare sagt, jag med mitt enorma pysseltålamod bakade nårra snyggpepparkakor med Gustav för att han skulle fatta galoppen och sedan la jag resten av degen i frysen för att gå loss med osthyveln på degen. Gustav fattade halva grejjen, kavlade degen och så, men sedan blev det nån slags kortslutning när han skulle trycka figurerna. Han tryckte, tryckte, tryckte och tryckte med alla formarna samtidigt på degen och jag försökte förikstigt att plocka upp dem, men det blev mest molekylsmå pappisar. Jag försökte idogt visa honom att man inte skulle trycka alla samtidigt och över varandra, men utan lycka. Men för att använda mammas galma uttryck så var det "...-iallafall inget fel på smaken..."!

Väl mött, nu fick jag en liten pajas i famnen!

/Johanna

Jag längtar efter några saker just nu:

1. Gustav: han är på minisemester i Småland och det är alldeles för tomt och tyst utan honom. Han måste komma hem nu, nu, NU!
2. Fidde: han är i Danmark hos sin eventuella älskarinna. Men jag vill att han ska dumpa honom eller henne och komma hem nu.
3. Julgodis: snart är det helt legalt att baka loss och snaska på så att det står härliga till.
4. 100 miljoner kronor: så att jag äntligen kan köpa mitt/vårt drömhus och skriva den där boken...
5. Att bo nära våra ursprungsfamiljer: jag saknar enkelheten att bara "komma förbi". SÅ mycket, SÅ mycket, SÅ mycket. Särsklit när man får se hur mys Gustav tycker det är med sina underbara kusiner och att de är så mysiga mot båda våra små killar.
6. Semester: kommentar överflödig.
7. En helt ny garderob: det är en smärre katastrof att bevittna min tråkiga garderob just nu. Jag vill ha nya saker, nya kläder, nya armband, nya, nya, nya roliga ting. Materiellt kan tyckas. Absolut, men jag älskar det.
8. Mia, Mattias och Ella: KÖP ett hus nu i Göteborg, jättenära oss. Då får ni fritt kaffe och fri barnvakt på livstid, DET är ett löfte! Jag kan även ta in posten om ni far på semester, rensa trädgården och fixa en bra dagisplats till Ella... okej?
9. Våren: lite mindre av allt helt enkelt. Mindre mörker, mindre regn, mindre tjocka kläder.
10. Tokbada: skulle så gärna vilja åka och tok- och mysbada med Gustav och Ville, men vi är ännu lite skeptiska eftersom lillen i familjen inte vaccineras. Inte för att det kanske är så mycket grisar i ett badhus, men en och annan svinsnygg bikini kanske?

Nu blir det strax scones och trevligt sällskap av Sara och Klara!

/Johanna