Om tid, ödmjukhet, tacksamhet och fina ögonblick

Då vår lilla familj varit på Smålandstripp under ett gäng dagar har de frön som såtts här på sidan fått spira i ro ett tag. Vi for inåt landet i torsdags eftermiddag. Då fick SJ ett eminent besök av hela familjen, Monstertrucken inkluderad. För att ni alla som inte sett vår dubbelvagn ska förstå dimensionen av denna mycket bra vagn (som för övrigt tappade ett däck i tisdags hastigt och lustigt och därmed är lite halt. Men ett BRIOdäck fick hjälpa till. Helt omatchat.) så kom den inte genom tågets dörrar. Eftersom tågen inåt landet tydligen bytts ut på vissa sträckor trafikeras rälsen numera av lite äldre sortens tåg vilket innebär att dubbelvagnen således inte fick plats utan att fällas ihop. Tur var det då att vi var hela familjen. Hade jag varit ensam hade jag definitivt vänt, börjat gråta och kanske knarka. Men hem kom vi till ett Hestra som var fullt av regn. Snälla svärmor och svärfar laddade med två bilar för att få hem hela nomadfamiljen. Så gulligt! Väl hemma blev det bus, mat och glögg. Mysigt och behövligt för att ladda inför fredagens begravning.

Det farväl som togs av Regina i fredags var verkligen fantastiskt vackert. Stämningen var rätt, blommorna fina, ljusen fridfulla, sången och musiken så stämningsfylld. Ett värdigt avslut och jag bar stolt Reginas bröllopsskor under dagen. Jag är säker på att hon varit stolt som en tupp om hon levt och hade sett det. Men jag vet att hon ler från himlen nu och att hon vinkar tillbaka till Gustav varje gång han berättar om att gamlafarmor bor högt uppe bland molnen. Han vet även att hon sov i en låda med blommor på. När man är två är det så enkelt liksom.

I lördags bättrade vi på den kyrkliga aktiviteten då Maja döptes. Vi kom på målsnöret med lite regn i håret och vi är så glada att vi fick vara med och dela lilla Majas dopdag. Tack snälla Jocke, Katja och Kalle för en kanonmysig dag. Lilla prinsessan är verkligen en guldklimp. Kalle, snällt att Gustav fick låna några bilar, han lekte med dem hela kvällen och idag!

Dagen till ära bjöd på en tidsmässig långpromenad med Mia, Mattias och Ella. Det är så mysigt att ses i all enkelhet och bara prata lite strunt. Gustav gjorde det som förväntas av en pojk i sina bästa år: hoppade i vattenpölar, försökte springa ut i vägen, promenerade lika mycket bakåt som framåt, plockade pinnar, busade, sprang och försökte få Ella att börja prata. Han lyckades inte med detta idag heller, men ingen kan klandra honom för uteblivna försök.

Efter dessa dagar är jag trött i själ och hjärta, det blir liksom lite emotionell kaos. Men jag är otroligt tacksam över all tid som jag får tillsammans med de människor som jag bryr mig om och som är viktiga för mig. Jag känner otrolig ödmjukhet inför att livet är skört och behöver öm vårdnad. Jag är tacksam över att få vakna tillsammans med Fidde, Gustav och Ville varje dag. Det är en gåva. Verkligen. Och jag är medveten om att livet består av vackra, fina och speciella ögonblcik hela tiden som jag vill och ska vara ännu mer duktig att ta vara på.

/Johanna

Misson completed

Sannerligen har jag nu gjort min insats för mänskligheten och härmed avslutat mitt uppdrag som god granne. Idag fick damen ifråga sina sista ögondroppar och en styrkekram inför morgondagens operation. Jag tycker synd om henne och är imponerad över att hon kämpar tappert med sina tankar på egen hand. Jag hade bestämt behövt älra runt min eventuella oro med Fidde tills hans öron trillat av. Och det gör de nästan nu säger han då Gustav oljat sitt munläder ordentligt på sistone. Det är intressant att höra en diskussion mellan far och son  där lilleman ALLTID vinner. Och han har bättre argument. Fidde måste fila på sin teknik, helt klart, annars får han det tufft framöver.

Idag har vi haft världens mest strålande dag tillsammans med de finfina vännerna Mia, Ella, Sara och Klara. Vi borde verkligen göra det oftare. MYCKET oftare!

Nu är jag värd kvällsfika efter min samaritoperation. Det tar hårt på krafterna att vara en superhjälte. OCH Ulrika, idag försökte jag klämma ur henne hur mycket pengar hon fått för sitt sålda hus. Men utan lycka. Så kvar står jag nu med ett varmt hjärta men utan pengar eller ens en kopp kaffe. Vad har hänt med den äldre generationen?

/Johanna

Hurtigt? Iallafall lite

Att vara hurtig känns väl ändå sådär tvättäkta, helylle och svenskt? Och familjen Lööf har i helgen varit lite hurtig skulle jag nog vilja påstå. Som jag skrev i förra inlägget så trotsades ju regn och rusk i onsdags och så skedde även i torsdags då mamma och pappa var här och tog hand om stora och små. Snälla, som alltid, tog de extra hand om Ville under eftermiddagen så att jag och Gustav fick gå på bio alldeles själva. Det var mysigt. MEN jag ska framledes ta kontakt med SF för att fråga hur de tänker när det avser reklam innan filmen. Filmen var barntillåten efter alla konstens regler, det innebär att det inte ens är sjuårsgräns, utan att även pyttebäbisar får vara med. Är det då bara mina ömma modersinstinkter som slår an, eller är det inte konstigt att göra reklam för en ungdomsfilm som påminner lite om Narnia med utklädda djur som ylar, det brinner och vargar ylar? Lägg då till en mörk biosalong, jättestor bioduk och högt ljud. Till och med jag hoppade till och gissa om Gustav höll på att kissa ner sig flertalet gånger, bara under reklamen. Kanske gjorde han det också, svårt att ha koll på statusen då han ännu bär blöja. I vilket fall som helst satte sedan filmen igång och vid det laget satt Gustav som klistrad i mitt knä, ansikte mot ansikte och vågade kolla med ett halvt öga. Jag frågade om han ville gå ut men han ville vara kvar. Jag kunde aldrig föreställa mig att Spöket Laban kunde vara så läskig, men det kunde han. Efter SF:S väl utvalda episoder kring detta spöke väljer deätt visa när Laban skulle sova över hos en vän, det är mörkt, natt och han är skiträdd. Det blev Gustav också. Nästa episod går ut på att det är åska, mörkt och läskigt och att Labans mamma och pappa ska skrämma skiten ur kungen. Gustav blev ännu mer rädd. Vi kommer avvakta nästa biobesök och popcornen lämnar vi hemma nästa gång. Gustav var ändå för rädd för att äta dem. Istället smaskade vi i oss dem i ösregnet på vägen hem innan spårvagnen kom. Väl hemma kom pappan i familjen hem och vi avnjöt en msyig middag tillsammans allihopa! Plus att mamma hade firat loss med regelrätta skumtomtar som en skänk från ovan och till detta fina fika blev den glögg. Julen smygkikade med andra ord in en liten stund.

I fredags var vi hurtiga, men då lyste solen iallafall. Vi packade Monstertrucken med tillhörande barn och begav oss till Liseberg och julmarknad. Så julig marknad tykcer jag inte att det är i november men tio plusgrader. Men ett annat stort PLUS bör utdelas till de grymt pimpade Farfarsbilar som alla hade regelrätta rosa rattmuffar! Vi hade en mysig dag, missade bussen hem, det kom regn och Gustav tyckte att det var dags att klösa ögat ur Ville precis innan vi gick på bussen. Det kom blod och jättearga ord ur moderns mun. Ett gäng män (öldrickandes afterworkare!) underade varför Ville grät och hade synpunkter på att det var onödigt att vara ledsen eftersom det trots allt var fredag. Den åsikten kunde de besparat mig, men eftersom jag var alldeles upptagen med att typ klistra fast Gustav i sätet med evighetslim så sa jag inget. Men om jag nånsin ser dessa fyrtioplusmän, patetiska med för mycket öl under västen och för lite hjärna under skalpen så kommer jag att att tatuera fredagsmys i pannan på dem. Så det så.

I lördags fick vi finfrämmat av generationen Lööf. Vi lyckades få till lek, kaffe och en tur till Röda Korsets marknad i församlingshemmet. De speltokiga i familjen har gått i arv och vi kom iallafall hem med lite choklad till fikat, najs! Vi hann även med en tur till lekplasen, gunga lite och spana på två katter som hängde vid rutschkanan. Ibland torde livet som katt vara ganska så skönt, bara de inte kommer för nära rutsckanan så att det kommer på glid i livet. Det var mys att Valter följde med, hoppas att även han tyckte att det var roligt att förströ sig lite.

Nu är det tajm för pannkakor, men först ett ömt besök hos den 90åriga grannen som behöver hjälp med ögondroppar. Snällt kan tyckas. Och jag tror att hon är rätt rik också.

/Johanna


Svinigt regningt men svinigt bra

Ja, som alla andra är även vi såklart påverkade av grisarnas eventuella invation av mänskligheten så idag har delar av familjen fått vaccination. Pojken ifråga skötte sig exemplariskt, grät en smula och fick ett klistermärke och ett plåster. Sedan var det bra med det. Men jag ska ärligt säga att jag tycler att det här med influensan känns lite konstigt. Tänk OM det om tio år kommer värsta biverkningshysterin som är möjlig att härleda till denna vaccination. Då kanske läkemedelsföretagen är sugna på att tjäna lite mer kosing och släpper nåt mot vaccin eller så. För tänk om det ändå är en uppgjord histora, att någon faktiskt släppt ut viruset med en konspirationsteri med alla stora läkemedelsföretag. Att det sitter någon smart liten människa (säkert kvinna!) i ett snyggt hus på någon hemlig ö och just nu är rätt nöjd. You never know. Och tur är det kanske.

Idag måste himlen varit extra ledsen. Det har verkligen regnat HELA dagen, men detta till trots begav jag och Ville oss ut på förmiddagen och sedan tvingade jag även ut mor min under eftermiddagen. Snäll som jag var lånade jag ut regnkläder och skyllde på att Gustav SÄKERT skulle bli SÅ besviken om hon inte följde med och hämtade på dagis. Men så tror jag att det var. Plus att jag också ville ha sällskap såklart. Hon följde troget med, men jag tror att det mest var för Gustavs skull och inte min. Om hon är min mamma och klättrar över stock och sten för mig så tror jag att hon klättrar över stock, sten, eld vatten och allt annat farligt för sina barnbarn. Hon skulle nog till och med kunna äta en brun böna om den tillagats av något av barnbarnen.

Familjefadern är idag i Danmark och uträttar några viktiga saker. När jag frågade vad exakt hans arbete består i när han åker sa han "- jo, jag måste peka ut var de ska borra och så". Vilken fin entreprenörsanda danskarna har tänker jag då. Delegering, no shit! Men någon måste ju peka och då får Fidde göra det. Om jag någon gång ska ana ugglor i mossen är det väl nu då antar jag?

Mia, jag tar det blott som en komplimang att du var så djupt försjunken i ordflödet. Jag hoppas att Mattias härmed förstår att du har viktigare saker för dig än hans eventuella livskriser då det avser sexuell läggning. Hälsa honom det.

Och käre, käre svärfar... om du ens har smittat någon liten gen med dina underbara nattliga ljud så är det du som får bekosta mina öronproppar på livstid. Annars undrar jag om jag kan dra av det på deklarationen, alla inköp menar jag? Hur har Carina gjort under alla år? Om jag ska vara ärlig så är du skyldig din ömma fru något fint, tänk på hur många timmars förlorad sömn du orsakat. Du borde köpa en present. Tur att hon är så vacker och inte behöver någon skönhetssömn iallafall!

Och dagens nyhetsrankning måste ju vara att de anhållit "Babyface" som glidit runt och förgripit sig på kvinnor runt om i Göteborg. Kall kille det där, bara femton år gammal och redan ett sjysst brottsregister. Något ska man ju vara bra på. Synd bara att denne unge man dessvärre redan hamnat på glid och nu när det blir isigare på gatorna och vinterna kommer är det lätt att kana vidare. Hoppas innerligt att någon fickar sjyssta dubbar till grabben så att han håller sig över ytan och inte halkar runt på isen. Då kan han slå sig hårt och illa. Och andra kan falla med honom. Det vore tokigt.

Glöm inte att grisar fortfarande är snälla, de har fått oförtjänt mycket mediakritik på sistone.

/Johanna

Mys i armhålan

Så var denna tisdag slut, i familjevärlden är det strax sängen som hägrar och såklart lite häng framför TV:n. Kanske hinner jag sova en liten stund innan sängen är belägrad av killar, men det vet man aldrig. När jag ser tillbaka på detta och har femtioårskris, börjar banta, sola och vill skilja mig så lär jag knappast klaga över tre killar i sängen, men nu är det sannerligen trängre än att vara två vuxna. Det är kalla fakta. Varm fakta är däremot att lille Ville älskar att ligga i min armhåla att sova, riktigt, riktigt nära. Det är varmt, mysigt och stelt i kroppen. Men mest mysigt faktiskt. Jag älskar närhet och vill ju alltid kramas när jag får så detta är pur lycka. Det är liksom min och Villes fintid på något vis. Då är vi ostörda. Idag när Ville vaknade i vagnen tyckte Gustav att det inte alls var läge att han skulle komma in utan bestämde sig för att totalt bryta ihop a lá en tvååring, skrikandes att "-Ville SKA sova i vagnen MAMMA! NU! Inte hämta!" Lägg till att han en kvart tidigare fått ett sammanbrott då han inte ville byta blöja, trots att den var äcklig och att han själv var upphov till obehaget. Även då blev reaktionen en typisk tvåårsgrej, han testade stämbanden och storskrek "-NEEEEEJ!" Sedan lyckades han få till några fina saker innen han gick och lade sig: han fotade till Ville rejält i huvudet. Då blev han VERKLIGEN inburen på sitt rum med fötterna före, typ. Jag var skitarg, milt sagt. Nu kan man väl tycka att han då borde tänjt alla gränser han kunde idag...MEN...innan han går och lägger sig så avslutar han dagen med att hälla ut en deciliter smoothie i soffan. Innan dess hade han klökt upp en halv deciliter då han testade hur långt der han kunde få teskeden i halsen. Och under kvällsduschen spolade han hela mig med kläder på. Två gånger. Då kunde jag inte hålla mig för skratt faktiskt. Idag har vi således haft en rolig dag. En mycket rolig och händelserik dag. Hmm.

Nu är det tajm för mys och armhålehäng!

Solen sken idag, vackrare kan det inte bli en novemberdag!

/Johanna

Att vara ett vuxet litet barn

Det måste vara stencoolt att vara en liten människa. Det fräcka ligger i att att stundtals vara en snusförnuftig liten varelse till att  på mindre än en nanosekund totalt bryta ihop över att legobiten inte passar som den ska. Idag har vår store son visat stora prov på dessa egenskaper och det är verkligen värt ett nedslag. 

Efter dagis idag myste vi vidare med Helena och Wilhelm. Det blidde en del varm oboy, kakor och lekplatsskoj, så underbart att ha så härliga vänner omkring sig! Det är en fröjd att se Gustav och Wilhelm rocka loss, allt som oftast kan de verkligen få mig att dra på smilbanden! Ja, i vilket fall så började det med att jag hämtade Gustav på dagis och omsorgsfull som jag är hade jag med mig hans sulky och tillhörande Nalle Puh. Detta resulterade i att Gustav tog en långpromenad med mig (i syfte om tid, att den var lång alltså!) och när vi kommit en biot på väg säger han bara "Mamma, vi MÅSTE byta vagn". Med detta syftade han att han skulle köra Monstertrucken med Ville och jag hans lilla sulky. Såklart blev det så, bytet blev till min fördel eftersom en liten sulky för 49 riksdaler inte är särskilt massiv på något vis. Värre blev den för han som gav bytesförslaget. Emmaljunga kan sina produkter och med sex kilo Ville blev vagnen tung. Och jättetung för en tvååring. Men han kämpade tappert till ett pensionärspars enorma förtjusning. De var alldelels lyriska över att jag hade en SÅ duktig son. Ja, antingen tycker man att han är duktig eller så tycker man att han helt enkelt överskattar sin egen förmåga. Det får man välja själv liksom.

Väl hemma igen är Gustav snusfönuftig som få och gör följande tre saker:
1. Ber mig hämta hans bilar, förklarar att han vaktar Ville och sitter sedan snällt och väntar på mig. Att tilläggas bör att när jag kom tillbaka hade han även hämtat en blöja till Ville eftersom han låg naken. Rejäl pajk det där.
2. Hämtar sina bondgårdsdjur ut till soffan. När han kommer med alla djuren har vi en konversation:
"- Oj Gustav, vad du är duktig som hämtat alla dina djur. Hur många har du egentligen?" varpå han lägger ner tre djur och räknar " - En, två, åtta. Mamma jag har åtta djur." Stolt som en tupp säger han detta och jag kan inte annat än förbarmas över hans siffersinne. Jag har inget sådant och tydligen lider han brist på delar av det. Eller så är det för tidigt att göra den bedömningen redan.
3. Kastar först en bil i golvet, sedan en bok. Efter det kommer han till mig och rycker i Ville. Då frågar jag om han vill hålla honom eller vad han har för avsikt. "- Mamma, jag ska bara kasta honom". Oj, så självklart det var tänker  jag och skrattar ömt åt ordvalet "bara" i detta sammanhang. Han fick inte kasta honom.

Det är något svårare att fånga upp Villes små egenheter för att kunna förmedla dem vidare. Han är mest en glad liten skrutt som älskar att hänga loss med sin mamma. Han tycker även att fiskmobilen är fancy och han älskar att ligga och prata med dem på skötbordet. Helst naken så att han kan kissa i det fria. Är det något manligt med det där? Hans bästa period är under morgonen och förmiddagen, då vill han verkligen vara med och göra saker tillsammans med mig. Under kvällen så vet han inte riktigt vad han vill alla gånger. Eller jo, det vet han nog egentligen, men vi vill helt enkelt inte inse det och tillgodose hans lilla behov. Helst av allt skulle han nog kunna ligga på skötbordet i två timmar och lattja. Men så ömsint moder och fader han han inte. Vi kanske kan sträcka oss till en halvtimmas tvättstugehäng, men mer blir det inte till hans förtret. I så fall kanske vi borde frångå ytterligare en prinsip och köpa en snyggtv dit in också. Men ni som varit i vår tvättstuga vet att den är på typ 2 kvm och det skulle sannolikt se knepigt ut med en TV där inne. Men det skulle gå. Kanske kan P-J lotsa oss i detta dilemma, jag vet att han har ett gäng TV upphängda lite varstans.

Kvällens kommentar lades av Fidde för en kvart sedan när jag frågade om han ville ha mer choklad. Då sa han:
"- Nej tack, jag är tjock och mätt." Det får avsluta kvällen och dagens skörd av bokstäver. Jag skulle dock vilja tillägga att han är världens bästa och tålmodigaste far till Ville och Gustav också. Så det så.

Kärlek, lycka och vänskap!

/Johanna






En skön helg

Helgen sjunger nu på sista refrängen och det är både på ont och gott. Det fina med det hela är att jag faktiskt tycker att det är skönt med "vanliga veckor" med "vanliga saker" och "vanliga rutiner". Eftersom veckorna allt som oftast erbjuder skönt umgänge med andra föräldralediga (100% mammor!) så tycker iallafall jag att dessa är mycket trevliga och mysiga. Mer bar(n)häng åt folket helt enkelt! Det lite mer trista med att helgen är slut är såklart att vi inte är tillsammans allihopa i familjen. Det är ju trots allt tämligen trevligt att vara lediga tillsammans och hitta på bus!

Denna helgen har erbjudit lite av varje, men ett slag bör slås för annorlunda aktiviteter av innovativa personer. Sedan länge hade det varit bestämt att sambos/flickvänner/fru till Fiddes manliga vänner skulle ha en sammankomst denna helg och det blev det. Tack vare intelligenta brudar som fixat och donat blev det drejning, middag, spa och rajraj. Som enda småbarnsmamma i sällskapet fick jag slokörat bestämma mig för att delta i vissa aktiviteter då lillpajken fortfarande är i behov av mig då det avser föda. Jag följde således med till Styrsö och kvinnan med leran. Det var verkligen super att få prova på det, tack snälla Kajsa och Camilla för en strålande idé! Roligt var det även att se den andra fina töserna, det blir ju såklart alldeles för sällan! Nästa gång hoppas jag att även den enda frun i sällskapet (än så länge!) kan vara med och dansa tokdans natten lång. Då du Annica får du kanske dansa extra snygg magdans! :) För vackrare mage än så kan man inte ha!

Nu sover två små killar, lite kvällsfika på bordet och kanske etapp två i Änglar och demoner kan bli sedd?

Ha en skön kväll och tänk på att du är värdefull!

/Johanna


Elva är en speciell siffra

Siffran elva är konstig, eller rättare sagt väldigt fin tycker jag. Eftersom jag tror på ödet och har lite tankeverksamhet allt som oftast kring saker och ting som sker så har jag alltid tyckt att just elva är speciellt. Styckas det upp blir det 1+1 som blir två, med andra ord en vacker symbolik som följt oss. Jag och Fidde blev tillsammans den 11 september för ett gäng år sedan, vi gifte oss den 11 oktober och just nu betyder den 11/11 mer än någonsin då finaste gamlafarmor blev en vacker ängel igår. Vi var alla där för att säga hejdå, ett av de vackrare och mest stämningsfyllda ögonblicken i livet som jag varit med om. Sådana ögonblick - känslofyllda, känslosamma och vackra - har jag lovat mig själv att vara rädd om och att förvalta längst in i djupaste hjärtevrån.

/Johanna

Snöblandat, helgblandat och blandfärs

Helgen som gick bjöd på diverse aktiviteter. I torsdags anlände Herr och Fru Ericsson och som vanligt blev Gustav själaglad när mormor och morfar steg innanför dörren. Eller rättare sagt så möttes de på gatan med Gustav springades emot dem. Jag hoppas ärligt att även jag får uppleva den totala lycka det måste vara att se ett piggt tvåårigt barnbarn kuta i ilfart mot en för att dela med sig av världens största kram. Sedan visade Gustav stolt sina snabba räserskor, som även tål vatten, för de nyanlända besökarna och skuttade loss i varenda vattenpöl. Stolt som en tupp. Ville hängde mestadels i vagnen och fick sällskap av diverse packning som skulle följa med från bilen. I fredags gjorde mamma och pappa en änglainsats: först kunde jag och min man ta en promenad, sedan fick vi eminent barnvakt för att gå på bio och inte nog med det, det finaste, bästa och skönaste av allt var att när vi kom hem så var det så fixat och mysigt att hela hjärtat blev alldeles varmt! TACK underbara ni för hjälpen! Lördagen bjussade på ett besök på nya, fräsiga Frölunda Torg. Pläjset är numera sjukt hajpat och butikerna har fått sig en rejäl ansiktslyfning. Så framledes kommer vi säkert att kunna spendera nån krona där också. Innan har det i sanningens namn varit tämligen trist där uppe, men som sagt, nu är det faktiskt bättre! Efter detta besök for vi alla till Småland för att besöka farmor och farfar och gamlafarmor och famlafarfar. Det var mysigt att komma till dem en tur, även att gamlafarmor är sjuk. Livet är stundtals så förgängligt och sorgligt! Men mitt i allt så lekte Gustav och farfar loss med de gamla leksakerna, farmor och farfar tog sig ändå tid att servera kvällsmat och bygga lego, gulligt! Carina serverade en grym fiskgryta och Gustav käkade som en tok och till sist fick nog även Ville sin beskärda del då jag åt för minst oss två. Söndagen bjussade även den på trevligt sällskap då gamlamorfar anlände till Anderstorp i sällskap av moster och morbror, trevligt! Bonus var också att syster med dotter kom en sväng så att vi även hann träffa och krama dem - det blir alldeles för sällan bara! Gustav hängde med en av kusinfavoriterna Lina. Jag tror allt att han är lite smygkär i både Tova och Lina, men det är helt obekräftade uppgifter än så länge.

Då det avser fars dag fick mannen i familjen en användbar nästrimmer. Ja, han hade önskat sig den. Jag har inte sett den komma till användning ännu, men jag tror att det hörs då detta sker då Fiddes smärtgräns då det avser hår på kroppen är mycket låg, närmast obefintlig. Så han kommer definitivt göra sig hörd. Gustav hajjade fars dag, typ, gav Fidde en present, men när morfar skulle öppna sin tog han den och öppnade den. Han fick också en nästrimmer. Förresten Fidde: hur känns det?

Statusen på Ville är numera att han är världens charmigaste lille kille. Idag skrattade han för sörsta gången, helt ljuvligt! Själv känner jag mig töntig som få när jag skojjar med honom och gör det blott när bara vi är hemma och fiser. Jag måste ju tänka på min mammaimage också. Gustavs status är grymt cool. Han pratar hela tiden och låter snusförnuftig som en liten politiker när han minsann berättar om saker som man kan/får/ska göra som tex att gå på trottoaren. Igår vägrade han gå ett enda steg framåt tills jag trängde upp monstertrucken på trottoaren. Jag försökte till leda förklara för honom att det inte gick så bra då den är för stor, men insåg efter ett tag att pajken inte kommit till bokstaven u i SAOB, vilket gör att han inte kan ordet undantag ännu. Snäll som jag är och han hade ju rätt, balanserade jag således vagen på den smala trottoaren och husfriden var återställd för denna gång. För övrigt la Gustav helgens skönaste kommentar när han såg min moster och mamma vid samma bord: "Mamma - samma" och så påekade han på dem. Ja, lite rätt hade han minsann.

Nu ska jag och ville ta på oss eskimåkläderna då det kommer snöblandat regn ute så att vi kan hämta broder Lööf på dagis. Och för er som undar öven blandfärsens inblandande i det hela så var detta en ingridiens i mammas goda lasange som hon även lyckats få till i fredags till vi kom hem. Som sagt, fyrtiotalister de kan både steka blandfärs, vakta barn och få bra pension.

Vi tänker mycket på gamlafarmor och gamlafarfar och skickar STORA kramar om gamlafarfar läser det här.

/Johanna

Vad svenskar kan och inte kan

Efter att i fredags varit på bio på Flickan som lekte med elden fick iallafall jag mig en tankeställare på vad vi svenskar (eller vissa av oss då) kan eller inte kan. Här kommer ett urval alldeles subjektiva fakta:

Svenskar kan:
1. Stå i kö. I vilket annat land står du typ i kö för att köpa en cappuccino? Fram för lite sydländskt beteende där stört går först. (För det var väl så Darwin sa?)
2. Bli chockade om grannen hälsar bara för att vara trevlig och inte ha något som helst uppsåt eller vill göra någon vinning på det.
3. Ta med halva hemmet till starnden. När allt väl är uppackat ur skrindan, brassestolen uppfälld och termosen riggad - då är det dags att gå hem.
4. Logdans. Men så roligt!

Svenskar kan inte:
1. Spela in actionscener. Det blir verkligen konstigt när Paolo Roberto spelar sig själv för att sedan rigga biljakt i Stockholm. Jag köper inte det. No way.
2. Ge tydliga svar inom politiken. Det känns som om det är en enda stor kebab med sås och en och annan pepperoni som sticker ut ibland.
3. Skippa pappersfakturor. Det finns faktiskt många företag som hävdar att det inte går att välja bort det miljöovänliga och onödiga pappret.
4. Källsortera. Eller, jo, det kan vi säkert men allt bränns ju till största del ändå. Vad spelar det då för roll?

En uppdatering efter helgen kan säkert utlovas vid tillfälle. Men tänk på att ta hand om varandra, det finns inget som varar för evigt och allt är förgängligt. Mycket kärlek och omtanke till alla som finns och som bryr sig om varandra!

/Johanna


Verkligen fredagsmys!

Du I need to say more? Idag är det fredag, mamma och pappa är här, vi har varit på bio på eftermiddagen och när vi kom hem var lägenheten fixad med levande ljus, godis och en lasange i ugnen. Fyrtiotalister de kan sannerlligen få till det. Fredagsmys bigtajm, sannerligen!

Mys, mys och mys - hoppas att det smittar av sig kära vänner.

Trevlig helg!

/Johanna

Fattigjonen i Lönneberga - here we come

Idag har jag storhandlat i två butiker vilket då inneburit att vi även gjort av med en del kosing. Shoppningen idag gick loss på, i ett urval:
1. En ståbräda till vagnen. Den är egentligen den mest delikata investeringen som gjorts på länge och jag tror att den kommer att underlätta faktiskt. Som det varit fram till nu har Gustav, då inte Monstertrucken varit med, suttit vid Villes fötter på fotdelen i vagnen. Detta har resulterat i att Gustav tippat av vid ett tillfälle, stackars svanskotan fick sig en törn och Gustav ville absolut inte åka på det sättet mer. Och jag kan hålla med gossen. Själva vagnkonstruktionen är knappast gjord för att femton kilo kille på den uppfällbara fotdelen och jag kände mig snabbt som en kassa mamma som äventyrade min sons liv på det sättet. Så därför inhandlades en ståbräda idag.
2. Nytt diskmedel. I vårt flashiga kök har vi en inbyggd behållare för diskmedel. Snyggdiskmedel som Yes och inget billigt som man kan köpa på ÖB. Den må då vara hur tuff som helst, men fyller på sig själv, det gör den inte.
3. Blöjor. Det ÄR dyrt och jag fattar att mammorna i Afrika snabbt lär sig läsa av sina barns signaler när de ska bajja och kissa.
4. Bananer. För att de var billiga. Det fick kompensera de dyra blöjorna.
5. Pesto. Sedan gjorde vi världens goaste kvällsmat med grönsaker, kyckling, spagetti och pesto som vi bjussade min mamma och pappa på. Jag tror att det gick hem för vi försökte även muta dem med hembakt paj nu för en stund sedan, men de hävdade att de var mätta. Så antingen berodde det på att Fidde bakat pajen eller så var de faktiskt inte sugna?!
6. Glögg. Saftglögg är godast och det är premiär. Men den är inte öppnad ännu plus att jag glömde köpa russin. Men det stod inte på listan får bli mitt försvar. Lite vågat att handla glögg då, men lite spänning måste man ha i livet.

Nu är det tajm för lite hang around med familjen, mys och pys!

/Johanna


Rörigt i kastrullen

Den sista tiden har sannerligen erbjudit på en del fix och stoj i köket för min del. Jag har bakat hundra procent mer än vad jag brukar, vilket innebär ATT jag bakat helt enkelt. Jag tror att jag ska försöka få till lite ringar a lá svärmors recept i dagarna, nån måste ju förvalta det fina matarvet från den äldre generationen, hahaha! Ärligt talat så är det nog mest för att jag själv tycker att det är gott med nåt annat bröd än det som finns i affären. Det är sorgligt att Lingongrovan överlever sedan vi var små, att Skogaholmslimpan fortfarande tar plats och att Formfranska numera finns i sju olika utföranden av skilda fabrikat: med dinkel, utan dinkel, med surdeg och extra fiber, med müsli on the top eller varför inte butikernas egna bake off?! Men så roligt är det inte och då när faktiskt lusten kommer på kan det ju vara på sin plats att ta vara på den och baka lite själv.

En annan kastrull som är rörig är just nu min skalleskrutt. Återigen har Herr Bakterie (det måste vara en han!) flyttat in i näsan och byggt slott av snor i bihålan. Och han har lyckats bra även denna gång då täppan är ett faktum och ögonen känns som snigelögon som lätt kan ploppa ut när som helst. Eventuellt gör de inte det den här gången heller. Den som lever får se. I vilket fall som helst så bidrar täppan och lite väl lite sömn till att huvudet är lite mer rörigt än vanligt och att tanken liksom aldrig blir klar på något vis. Idag har jag för första gången skrivit en inköpslista för att köpa mat, lite sorgligt kan tyckas, men väl behövligt i dessa tider. Jag vet att det annars kommer att sluta i sorg med att jag återigen glömt det som verkligen behövs och kommer hem med snask istället eftersom socker just nu är en säker energikälla. Särsklit när nu bröderna Lööf bestämde sig för att vakna halv fem idag och ingen av dem hade nån vidare lust att somna om.  Vakna var således hela familjen i ottan, Gustav började att fråga om Bolibompa och jag förklarade första gången ömt att det är natt och att alla sover. För andra gången lika ömt att barnprogrammen och TV:n soven, för tredje gången att mamma och pappa vill sova liiiite till, för fjärde gången att nu MÅSTE vi sova och så vidare... Pahjken gav dock inte med sig utan tycker nog att SVT borde se över sitt utbud och kommer säkert att i dagrana ringa Tittarombudsmannen för att förklara att det minsann borde finnas kvalitativa barnprogram på morgonkvisten också. Tur att vi inte har nårra fulkanaler. Då vet man ju inte vad han hade sett på dessa arla morgontimmar.

På tal om kastrull - Fidde - skruvade du handtaget på den kastrull där det var löst? Eftersom jag är gift med en riktig handyman så MÅSTE frågan ställas i sajber, lite lätt ironiskt., eller hur Ronny? Och ja, vi sover fortfarande med en provisorisk lösning under sängen. Men det finns säkert någon ergonomi i det också. Bara att den hemlighålls för mig.

"Om alla kunde tala samma språk, om alla kunde varndra samma stråk" What a wonderful world!

/Johanna

En riktig hemmafru

Det finns Desperate Housewives, Hollywoodfruar och så finns jag. Ibland skulle jag vilja ha det som Bree i DH, men inser rekordsnabbt att hon blott är en konstruktion på pappret och ingen egentlig, riktig fru som jag. För en riktig fru är ibland osminkad, har skrynkliga kläder och är allmänt trött. Häromkvällen, då vi tillsammans borstade tänderna, sa Fidde förljande till mig: "Älskling, jag längtar efter att vi ska klä upp och och bara gå ut och äta. Att få göra sig lite snygg liksom.... (konstpaus)... och inte ha en STOR kräkfläck på axeln" Sedan vände han sig om, rev av en bit toapapper och torkade min kräkbelagda axel ömt och sedan gick vi och lade oss. Klockan var säkert nio då. Så glammigt kan det vara ibland, men jag är ändå en tvättäkta fru, ringmärkt för livet. Och det som gjort mig till en helylle hemmafru idag är definitiv att jag hämtat på dagis och sedan handlat för att sedan gå hem och baka. Det blev minsann en hel plåt med skorpor och faktiskt lite ny, fräsch müsli igen. Så visst är jag en hemmafru på riktigt. Tillägg då att kvällsmaten idag bestod av kokt potatis, sås och KÅLDOLMAR (antar att det inte finns med på varken words eller mobilens stavningskontroll nu för tiden). Men jag ska inte sticka under stol med att även jag använder färdiga konstruktioner av saker a lá Bree då dessa dolmar var gjorda av min kära mor. Så fyllda med kärlek och vi åt som tokar allihopa. Tack fina mamma!

Idag har jag även hunnit med ett besök på jobbet, verkligen roligt att träffa alla igen. Jag saknar det allt men känner mig ömt inställd inför det faktum att jag kommer att arbeta fram till pensionen. Då är det inte helt fel att vara hemmafru ett tag till.

Peace, love and understanding till alla fina där ute!

/Johanna


Rammstein, regn och Ullared

Idag startade dagen i familjen med att vi kom från två håll och typ sågs i köket. Om vi hade varit kändisar och haft ett hemligt förhållade och varit rädda för papparazzis och inte fick synas tillsammans och saknade kläder, DÅ hade det kanske varit mer okej. Men det är vi inte. Vi har två barn, varav ett har hosta igen och väcker således den andra. Den andra väcker sedan mamman som väcker pappan för att hon behöver hjälp med något. Då rör sig pappan och väcker den med hostan, vilket leder till att den lille vaknar av att den store låter...ja, ni hajjar dilemmat?! För min del är det bara mysigt att ligga som korv med bröd med ketchup och senap, men klokt är nog ändå att tänka på att vi alla faktiskt behöver lite sömn också... Så i natt delade familjen sig mitt i tu vilket då ledde till att vi hade en sammankomst i köket på morgonkvisten istället. Nån som har nåt tips på hur vi kan få en tvååring att somna om i sin egen säng? Eftersom jag sov hos mamma och pappa tills jag flyttade hemifrån så är iallafall jag villrådig. Då, när vi sågs i köket, fick även Nyhetsmorgon vara med och då var det en intervju med Rammstein i fokus. Tydligen har de någon form av samarbetsproblem inom bandet och de reser på olika sätt, bor på olika hotell...ja, det enda de gör tillsammans är nog egentligen att spela. Men de tjänar pengar. Mycket pengar och då kan det vara värt det. Och så är de huvudsakligen nöjda med sin musik. Det är ju en bra förutsättning för dem, även om samarbete då ej kan köpas för pengar. Tydligen.

Dagen förlöpte med en regnig promenad på förmiddagen. Iförd regnkläder, keps och joggingskor med påsar på fötterna gled vi genom Långedrag, spanade på det härliga havet och trängdes med båtarna som flyttat upp på land vid Hinsholmen. Sedan surfade vi hem på vattenpölarna och gjorde oss iordning för en fika- och lekdäjt hos fina vännerna Karin, Isa och Albert. Dagen till ära bjöds det även på tårta då Karin fyllde ännu ett snyggare år! Tack snälla för en kalasmysig eftermiddag! Gustav gjorde som vanligt avtryck: hördes, syntes och slog självaste lillvärdinnan i pannan. Så kan man göra, men det är verkligen ganska dumt. Men om man är två tycks man inte lägga ihop att det faktiskt är snällt att bli bjuden på tårta, få leka med andras leksaker och allmänt hänga loss. Istället för att vara tacksam firar han till det med att slåss istället. Vad månde bliva av denna brutala tvååring? Undrar om han redan är på glid och dricker folköl under täcker när vi inte ser. Det vet vi inte och lär inte få veta. Det skulle kunna vara så för jag har sett att det ligger spår av vilt party utanför hans förnster: en bandyboll och en bil har blivit utkastade. Det skulle till och med kunna vara så att starkare saker intagits då han haft för sig dessa hyss. Hoppas att han inte drar in Ville i sina eventuella bestyr. Men jag tror ändå att Ville är klok och att han står på sig inför sin broder och förhoppningsvis tycker han forttfarande att det är fräckt att käka hos mor sin, rapa och sova. Så som man gör när man är liten liksom.

Jag vet inte om det är dags att förföras, förfäras eller glädjas över det faktum att det gjorts en såpa kring livet i Ullared? Jag har inte bestämt mig. Men ett konstaterande är iallafall att det finns mycket olika människor och tummen upp får självklart Mr Gay med sin mamma och killen på lagret som tycker att livet liksom bara "rullar på" genom att jobba, dricka en kopp kaffe och pilla lite i trädgården. Kan det verkligen vara så enkelt?

"Citerar andra gör bara den som inte har något själv att säga"

/Johanna


Tillbaks in i matchen....

...Som ni alla läst så har jag Fidde varit helt utslagen i ett par dagar. Det hela började med att kroppen kändes som en stor klump. Näsan började rinna och värken kom smygande över mig. Det är tur att jag har en sådan snäll fru som bara finns där och fixar allt så att jag kunde ta min otriligt slitna kropp in i viloläge. Nu är jag på benen igen och familjen har hunnit med en hel del i helgen. Nu förtiden så börjar ju familjen lööfs helger rendan på fredagar då jag har pappaledigt:) Något som fler pappor borde göra, ta sitt ansvar och hjälpa till med familjen lite mer. Fredagen började med att frun gick en runda med minstingen, medan far och son skulle ge sig på toalett städning. Efter en timme så var det fortfarande mycket kvar att göra, så Johanna var lite besviken när hom insåg att även denna gång fick hon städa upp efter oss. (Tack Mia för trevligt sällskap):). Det blev lite mer lungt i lägret efter en latte på hedliga Lasse Maja, alltid lika god. Sprang även på Issa med familj, alltid lika kul att ses. I Lördags blev det en tidig promenad till innerstan för lunch på Condecco, för lite samvaro med Manne och Annika (och lille X) som var och hälsade på i storstaden. Sedan blev det besök på plikta som så många helger. Gustav tyckte den långa rutschbanan gick för sakta så han fick ett tips om att sätta på sig sina täckbyxor för att få upp farten. Här skall det åkas! Efter det åket, ville en likblek Gustav gå hem, med fort gick det:)
Nu har även jag påbörjat familjens bloggande, så snart är vi större än dig blondin Bella.

Pussa alla människor/ Fidde

RSS 2.0