Det fina med att vara hemma...
Dagen till ära har bjussat på superskönt väder vilket såklart inneburit lekplatshäng, skogspromenad, kaffe i termos och ett gäng underbara mammor med barn att umgås med. Ännu mer helylle må väl vara att ha med sig nybakta lussekatter till fikat, visst är det väl värt en stjärna i himlen? Väl hemma myste jag och grabbarna i soffan, fixade middag och sedan när pepparkakshuset skulle bakas med familjefadern i hushållet gick det i stöpet då detta lilla hus redan var utsatt för någon slags terroratack redan inne i förpackningen. Det var i jättemånga småbitar och gick inte att på nåt vis limma ihop. Bittert, javisst men jag får väl svänga de lurviga till Konsum imrogn och inhanlda ett nytt. Inte så småländskt kanske, men det där med att limma och klistra samman är inte min sak. Jag har inte tålamod till det helt enkelt.
Nu kan vi väl med gott samvete förlusta oss i det trasiga huset och tänka på Idi Amin. Det är säkert han som pajjat huset.
/Johanna
Det är kallt men varmt
Ute är det kallt och även om jag är något ironisk kring julen så är det varmt och mysigt inomhus. Det är hejdundrandes härligt att tända ljus och mysa i mörkret. Idag har vi bakat pepparkakor, eller rättare sagt, jag med mitt enorma pysseltålamod bakade nårra snyggpepparkakor med Gustav för att han skulle fatta galoppen och sedan la jag resten av degen i frysen för att gå loss med osthyveln på degen. Gustav fattade halva grejjen, kavlade degen och så, men sedan blev det nån slags kortslutning när han skulle trycka figurerna. Han tryckte, tryckte, tryckte och tryckte med alla formarna samtidigt på degen och jag försökte förikstigt att plocka upp dem, men det blev mest molekylsmå pappisar. Jag försökte idogt visa honom att man inte skulle trycka alla samtidigt och över varandra, men utan lycka. Men för att använda mammas galma uttryck så var det "...-iallafall inget fel på smaken..."!
Väl mött, nu fick jag en liten pajas i famnen!
/Johanna
Längtar, längtar, längtar
1. Gustav: han är på minisemester i Småland och det är alldeles för tomt och tyst utan honom. Han måste komma hem nu, nu, NU!
2. Fidde: han är i Danmark hos sin eventuella älskarinna. Men jag vill att han ska dumpa honom eller henne och komma hem nu.
3. Julgodis: snart är det helt legalt att baka loss och snaska på så att det står härliga till.
4. 100 miljoner kronor: så att jag äntligen kan köpa mitt/vårt drömhus och skriva den där boken...
5. Att bo nära våra ursprungsfamiljer: jag saknar enkelheten att bara "komma förbi". SÅ mycket, SÅ mycket, SÅ mycket. Särsklit när man får se hur mys Gustav tycker det är med sina underbara kusiner och att de är så mysiga mot båda våra små killar.
6. Semester: kommentar överflödig.
7. En helt ny garderob: det är en smärre katastrof att bevittna min tråkiga garderob just nu. Jag vill ha nya saker, nya kläder, nya armband, nya, nya, nya roliga ting. Materiellt kan tyckas. Absolut, men jag älskar det.
8. Mia, Mattias och Ella: KÖP ett hus nu i Göteborg, jättenära oss. Då får ni fritt kaffe och fri barnvakt på livstid, DET är ett löfte! Jag kan även ta in posten om ni far på semester, rensa trädgården och fixa en bra dagisplats till Ella... okej?
9. Våren: lite mindre av allt helt enkelt. Mindre mörker, mindre regn, mindre tjocka kläder.
10. Tokbada: skulle så gärna vilja åka och tok- och mysbada med Gustav och Ville, men vi är ännu lite skeptiska eftersom lillen i familjen inte vaccineras. Inte för att det kanske är så mycket grisar i ett badhus, men en och annan svinsnygg bikini kanske?
Nu blir det strax scones och trevligt sällskap av Sara och Klara!
/Johanna
Om tid, ödmjukhet, tacksamhet och fina ögonblick
Det farväl som togs av Regina i fredags var verkligen fantastiskt vackert. Stämningen var rätt, blommorna fina, ljusen fridfulla, sången och musiken så stämningsfylld. Ett värdigt avslut och jag bar stolt Reginas bröllopsskor under dagen. Jag är säker på att hon varit stolt som en tupp om hon levt och hade sett det. Men jag vet att hon ler från himlen nu och att hon vinkar tillbaka till Gustav varje gång han berättar om att gamlafarmor bor högt uppe bland molnen. Han vet även att hon sov i en låda med blommor på. När man är två är det så enkelt liksom.
I lördags bättrade vi på den kyrkliga aktiviteten då Maja döptes. Vi kom på målsnöret med lite regn i håret och vi är så glada att vi fick vara med och dela lilla Majas dopdag. Tack snälla Jocke, Katja och Kalle för en kanonmysig dag. Lilla prinsessan är verkligen en guldklimp. Kalle, snällt att Gustav fick låna några bilar, han lekte med dem hela kvällen och idag!
Dagen till ära bjöd på en tidsmässig långpromenad med Mia, Mattias och Ella. Det är så mysigt att ses i all enkelhet och bara prata lite strunt. Gustav gjorde det som förväntas av en pojk i sina bästa år: hoppade i vattenpölar, försökte springa ut i vägen, promenerade lika mycket bakåt som framåt, plockade pinnar, busade, sprang och försökte få Ella att börja prata. Han lyckades inte med detta idag heller, men ingen kan klandra honom för uteblivna försök.
Efter dessa dagar är jag trött i själ och hjärta, det blir liksom lite emotionell kaos. Men jag är otroligt tacksam över all tid som jag får tillsammans med de människor som jag bryr mig om och som är viktiga för mig. Jag känner otrolig ödmjukhet inför att livet är skört och behöver öm vårdnad. Jag är tacksam över att få vakna tillsammans med Fidde, Gustav och Ville varje dag. Det är en gåva. Verkligen. Och jag är medveten om att livet består av vackra, fina och speciella ögonblcik hela tiden som jag vill och ska vara ännu mer duktig att ta vara på.
/Johanna
Misson completed
Idag har vi haft världens mest strålande dag tillsammans med de finfina vännerna Mia, Ella, Sara och Klara. Vi borde verkligen göra det oftare. MYCKET oftare!
Nu är jag värd kvällsfika efter min samaritoperation. Det tar hårt på krafterna att vara en superhjälte. OCH Ulrika, idag försökte jag klämma ur henne hur mycket pengar hon fått för sitt sålda hus. Men utan lycka. Så kvar står jag nu med ett varmt hjärta men utan pengar eller ens en kopp kaffe. Vad har hänt med den äldre generationen?
/Johanna
Hurtigt? Iallafall lite
Att vara hurtig känns väl ändå sådär tvättäkta, helylle och svenskt? Och familjen Lööf har i helgen varit lite hurtig skulle jag nog vilja påstå. Som jag skrev i förra inlägget så trotsades ju regn och rusk i onsdags och så skedde även i torsdags då mamma och pappa var här och tog hand om stora och små. Snälla, som alltid, tog de extra hand om Ville under eftermiddagen så att jag och Gustav fick gå på bio alldeles själva. Det var mysigt. MEN jag ska framledes ta kontakt med SF för att fråga hur de tänker när det avser reklam innan filmen. Filmen var barntillåten efter alla konstens regler, det innebär att det inte ens är sjuårsgräns, utan att även pyttebäbisar får vara med. Är det då bara mina ömma modersinstinkter som slår an, eller är det inte konstigt att göra reklam för en ungdomsfilm som påminner lite om Narnia med utklädda djur som ylar, det brinner och vargar ylar? Lägg då till en mörk biosalong, jättestor bioduk och högt ljud. Till och med jag hoppade till och gissa om Gustav höll på att kissa ner sig flertalet gånger, bara under reklamen. Kanske gjorde han det också, svårt att ha koll på statusen då han ännu bär blöja. I vilket fall som helst satte sedan filmen igång och vid det laget satt Gustav som klistrad i mitt knä, ansikte mot ansikte och vågade kolla med ett halvt öga. Jag frågade om han ville gå ut men han ville vara kvar. Jag kunde aldrig föreställa mig att Spöket Laban kunde vara så läskig, men det kunde han. Efter SF:S väl utvalda episoder kring detta spöke väljer deätt visa när Laban skulle sova över hos en vän, det är mörkt, natt och han är skiträdd. Det blev Gustav också. Nästa episod går ut på att det är åska, mörkt och läskigt och att Labans mamma och pappa ska skrämma skiten ur kungen. Gustav blev ännu mer rädd. Vi kommer avvakta nästa biobesök och popcornen lämnar vi hemma nästa gång. Gustav var ändå för rädd för att äta dem. Istället smaskade vi i oss dem i ösregnet på vägen hem innan spårvagnen kom. Väl hemma kom pappan i familjen hem och vi avnjöt en msyig middag tillsammans allihopa! Plus att mamma hade firat loss med regelrätta skumtomtar som en skänk från ovan och till detta fina fika blev den glögg. Julen smygkikade med andra ord in en liten stund.
I fredags var vi hurtiga, men då lyste solen iallafall. Vi packade Monstertrucken med tillhörande barn och begav oss till Liseberg och julmarknad. Så julig marknad tykcer jag inte att det är i november men tio plusgrader. Men ett annat stort PLUS bör utdelas till de grymt pimpade Farfarsbilar som alla hade regelrätta rosa rattmuffar! Vi hade en mysig dag, missade bussen hem, det kom regn och Gustav tyckte att det var dags att klösa ögat ur Ville precis innan vi gick på bussen. Det kom blod och jättearga ord ur moderns mun. Ett gäng män (öldrickandes afterworkare!) underade varför Ville grät och hade synpunkter på att det var onödigt att vara ledsen eftersom det trots allt var fredag. Den åsikten kunde de besparat mig, men eftersom jag var alldeles upptagen med att typ klistra fast Gustav i sätet med evighetslim så sa jag inget. Men om jag nånsin ser dessa fyrtioplusmän, patetiska med för mycket öl under västen och för lite hjärna under skalpen så kommer jag att att tatuera fredagsmys i pannan på dem. Så det så.
I lördags fick vi finfrämmat av generationen Lööf. Vi lyckades få till lek, kaffe och en tur till Röda Korsets marknad i församlingshemmet. De speltokiga i familjen har gått i arv och vi kom iallafall hem med lite choklad till fikat, najs! Vi hann även med en tur till lekplasen, gunga lite och spana på två katter som hängde vid rutschkanan. Ibland torde livet som katt vara ganska så skönt, bara de inte kommer för nära rutsckanan så att det kommer på glid i livet. Det var mys att Valter följde med, hoppas att även han tyckte att det var roligt att förströ sig lite.
Nu är det tajm för pannkakor, men först ett ömt besök hos den 90åriga grannen som behöver hjälp med ögondroppar. Snällt kan tyckas. Och jag tror att hon är rätt rik också.
/Johanna
Svinigt regningt men svinigt bra
Idag måste himlen varit extra ledsen. Det har verkligen regnat HELA dagen, men detta till trots begav jag och Ville oss ut på förmiddagen och sedan tvingade jag även ut mor min under eftermiddagen. Snäll som jag var lånade jag ut regnkläder och skyllde på att Gustav SÄKERT skulle bli SÅ besviken om hon inte följde med och hämtade på dagis. Men så tror jag att det var. Plus att jag också ville ha sällskap såklart. Hon följde troget med, men jag tror att det mest var för Gustavs skull och inte min. Om hon är min mamma och klättrar över stock och sten för mig så tror jag att hon klättrar över stock, sten, eld vatten och allt annat farligt för sina barnbarn. Hon skulle nog till och med kunna äta en brun böna om den tillagats av något av barnbarnen.
Familjefadern är idag i Danmark och uträttar några viktiga saker. När jag frågade vad exakt hans arbete består i när han åker sa han "- jo, jag måste peka ut var de ska borra och så". Vilken fin entreprenörsanda danskarna har tänker jag då. Delegering, no shit! Men någon måste ju peka och då får Fidde göra det. Om jag någon gång ska ana ugglor i mossen är det väl nu då antar jag?
Mia, jag tar det blott som en komplimang att du var så djupt försjunken i ordflödet. Jag hoppas att Mattias härmed förstår att du har viktigare saker för dig än hans eventuella livskriser då det avser sexuell läggning. Hälsa honom det.
Och käre, käre svärfar... om du ens har smittat någon liten gen med dina underbara nattliga ljud så är det du som får bekosta mina öronproppar på livstid. Annars undrar jag om jag kan dra av det på deklarationen, alla inköp menar jag? Hur har Carina gjort under alla år? Om jag ska vara ärlig så är du skyldig din ömma fru något fint, tänk på hur många timmars förlorad sömn du orsakat. Du borde köpa en present. Tur att hon är så vacker och inte behöver någon skönhetssömn iallafall!
Och dagens nyhetsrankning måste ju vara att de anhållit "Babyface" som glidit runt och förgripit sig på kvinnor runt om i Göteborg. Kall kille det där, bara femton år gammal och redan ett sjysst brottsregister. Något ska man ju vara bra på. Synd bara att denne unge man dessvärre redan hamnat på glid och nu när det blir isigare på gatorna och vinterna kommer är det lätt att kana vidare. Hoppas innerligt att någon fickar sjyssta dubbar till grabben så att han håller sig över ytan och inte halkar runt på isen. Då kan han slå sig hårt och illa. Och andra kan falla med honom. Det vore tokigt.
Glöm inte att grisar fortfarande är snälla, de har fått oförtjänt mycket mediakritik på sistone.
/Johanna
Mys i armhålan
Nu är det tajm för mys och armhålehäng!
Solen sken idag, vackrare kan det inte bli en novemberdag!
/Johanna
Att vara ett vuxet litet barn
Efter dagis idag myste vi vidare med Helena och Wilhelm. Det blidde en del varm oboy, kakor och lekplatsskoj, så underbart att ha så härliga vänner omkring sig! Det är en fröjd att se Gustav och Wilhelm rocka loss, allt som oftast kan de verkligen få mig att dra på smilbanden! Ja, i vilket fall så började det med att jag hämtade Gustav på dagis och omsorgsfull som jag är hade jag med mig hans sulky och tillhörande Nalle Puh. Detta resulterade i att Gustav tog en långpromenad med mig (i syfte om tid, att den var lång alltså!) och när vi kommit en biot på väg säger han bara "Mamma, vi MÅSTE byta vagn". Med detta syftade han att han skulle köra Monstertrucken med Ville och jag hans lilla sulky. Såklart blev det så, bytet blev till min fördel eftersom en liten sulky för 49 riksdaler inte är särskilt massiv på något vis. Värre blev den för han som gav bytesförslaget. Emmaljunga kan sina produkter och med sex kilo Ville blev vagnen tung. Och jättetung för en tvååring. Men han kämpade tappert till ett pensionärspars enorma förtjusning. De var alldelels lyriska över att jag hade en SÅ duktig son. Ja, antingen tycker man att han är duktig eller så tycker man att han helt enkelt överskattar sin egen förmåga. Det får man välja själv liksom.
Väl hemma igen är Gustav snusfönuftig som få och gör följande tre saker:
1. Ber mig hämta hans bilar, förklarar att han vaktar Ville och sitter sedan snällt och väntar på mig. Att tilläggas bör att när jag kom tillbaka hade han även hämtat en blöja till Ville eftersom han låg naken. Rejäl pajk det där.
2. Hämtar sina bondgårdsdjur ut till soffan. När han kommer med alla djuren har vi en konversation:
"- Oj Gustav, vad du är duktig som hämtat alla dina djur. Hur många har du egentligen?" varpå han lägger ner tre djur och räknar " - En, två, åtta. Mamma jag har åtta djur." Stolt som en tupp säger han detta och jag kan inte annat än förbarmas över hans siffersinne. Jag har inget sådant och tydligen lider han brist på delar av det. Eller så är det för tidigt att göra den bedömningen redan.
3. Kastar först en bil i golvet, sedan en bok. Efter det kommer han till mig och rycker i Ville. Då frågar jag om han vill hålla honom eller vad han har för avsikt. "- Mamma, jag ska bara kasta honom". Oj, så självklart det var tänker jag och skrattar ömt åt ordvalet "bara" i detta sammanhang. Han fick inte kasta honom.
Det är något svårare att fånga upp Villes små egenheter för att kunna förmedla dem vidare. Han är mest en glad liten skrutt som älskar att hänga loss med sin mamma. Han tycker även att fiskmobilen är fancy och han älskar att ligga och prata med dem på skötbordet. Helst naken så att han kan kissa i det fria. Är det något manligt med det där? Hans bästa period är under morgonen och förmiddagen, då vill han verkligen vara med och göra saker tillsammans med mig. Under kvällen så vet han inte riktigt vad han vill alla gånger. Eller jo, det vet han nog egentligen, men vi vill helt enkelt inte inse det och tillgodose hans lilla behov. Helst av allt skulle han nog kunna ligga på skötbordet i två timmar och lattja. Men så ömsint moder och fader han han inte. Vi kanske kan sträcka oss till en halvtimmas tvättstugehäng, men mer blir det inte till hans förtret. I så fall kanske vi borde frångå ytterligare en prinsip och köpa en snyggtv dit in också. Men ni som varit i vår tvättstuga vet att den är på typ 2 kvm och det skulle sannolikt se knepigt ut med en TV där inne. Men det skulle gå. Kanske kan P-J lotsa oss i detta dilemma, jag vet att han har ett gäng TV upphängda lite varstans.
Kvällens kommentar lades av Fidde för en kvart sedan när jag frågade om han ville ha mer choklad. Då sa han:
"- Nej tack, jag är tjock och mätt." Det får avsluta kvällen och dagens skörd av bokstäver. Jag skulle dock vilja tillägga att han är världens bästa och tålmodigaste far till Ville och Gustav också. Så det så.
Kärlek, lycka och vänskap!
/Johanna
En skön helg
Helgen sjunger nu på sista refrängen och det är både på ont och gott. Det fina med det hela är att jag faktiskt tycker att det är skönt med "vanliga veckor" med "vanliga saker" och "vanliga rutiner". Eftersom veckorna allt som oftast erbjuder skönt umgänge med andra föräldralediga (100% mammor!) så tycker iallafall jag att dessa är mycket trevliga och mysiga. Mer bar(n)häng åt folket helt enkelt! Det lite mer trista med att helgen är slut är såklart att vi inte är tillsammans allihopa i familjen. Det är ju trots allt tämligen trevligt att vara lediga tillsammans och hitta på bus!
Denna helgen har erbjudit lite av varje, men ett slag bör slås för annorlunda aktiviteter av innovativa personer. Sedan länge hade det varit bestämt att sambos/flickvänner/fru till Fiddes manliga vänner skulle ha en sammankomst denna helg och det blev det. Tack vare intelligenta brudar som fixat och donat blev det drejning, middag, spa och rajraj. Som enda småbarnsmamma i sällskapet fick jag slokörat bestämma mig för att delta i vissa aktiviteter då lillpajken fortfarande är i behov av mig då det avser föda. Jag följde således med till Styrsö och kvinnan med leran. Det var verkligen super att få prova på det, tack snälla Kajsa och Camilla för en strålande idé! Roligt var det även att se den andra fina töserna, det blir ju såklart alldeles för sällan! Nästa gång hoppas jag att även den enda frun i sällskapet (än så länge!) kan vara med och dansa tokdans natten lång. Då du Annica får du kanske dansa extra snygg magdans! :) För vackrare mage än så kan man inte ha!
Nu sover två små killar, lite kvällsfika på bordet och kanske etapp två i Änglar och demoner kan bli sedd?
Ha en skön kväll och tänk på att du är värdefull!
/Johanna
Elva är en speciell siffra
/Johanna
Snöblandat, helgblandat och blandfärs
Då det avser fars dag fick mannen i familjen en användbar nästrimmer. Ja, han hade önskat sig den. Jag har inte sett den komma till användning ännu, men jag tror att det hörs då detta sker då Fiddes smärtgräns då det avser hår på kroppen är mycket låg, närmast obefintlig. Så han kommer definitivt göra sig hörd. Gustav hajjade fars dag, typ, gav Fidde en present, men när morfar skulle öppna sin tog han den och öppnade den. Han fick också en nästrimmer. Förresten Fidde: hur känns det?
Statusen på Ville är numera att han är världens charmigaste lille kille. Idag skrattade han för sörsta gången, helt ljuvligt! Själv känner jag mig töntig som få när jag skojjar med honom och gör det blott när bara vi är hemma och fiser. Jag måste ju tänka på min mammaimage också. Gustavs status är grymt cool. Han pratar hela tiden och låter snusförnuftig som en liten politiker när han minsann berättar om saker som man kan/får/ska göra som tex att gå på trottoaren. Igår vägrade han gå ett enda steg framåt tills jag trängde upp monstertrucken på trottoaren. Jag försökte till leda förklara för honom att det inte gick så bra då den är för stor, men insåg efter ett tag att pajken inte kommit till bokstaven u i SAOB, vilket gör att han inte kan ordet undantag ännu. Snäll som jag är och han hade ju rätt, balanserade jag således vagen på den smala trottoaren och husfriden var återställd för denna gång. För övrigt la Gustav helgens skönaste kommentar när han såg min moster och mamma vid samma bord: "Mamma - samma" och så påekade han på dem. Ja, lite rätt hade han minsann.
Nu ska jag och ville ta på oss eskimåkläderna då det kommer snöblandat regn ute så att vi kan hämta broder Lööf på dagis. Och för er som undar öven blandfärsens inblandande i det hela så var detta en ingridiens i mammas goda lasange som hon även lyckats få till i fredags till vi kom hem. Som sagt, fyrtiotalister de kan både steka blandfärs, vakta barn och få bra pension.
Vi tänker mycket på gamlafarmor och gamlafarfar och skickar STORA kramar om gamlafarfar läser det här.
/Johanna
Vad svenskar kan och inte kan
Efter att i fredags varit på bio på Flickan som lekte med elden fick iallafall jag mig en tankeställare på vad vi svenskar (eller vissa av oss då) kan eller inte kan. Här kommer ett urval alldeles subjektiva fakta:
Svenskar kan:
1. Stå i kö. I vilket annat land står du typ i kö för att köpa en cappuccino? Fram för lite sydländskt beteende där stört går först. (För det var väl så Darwin sa?)
2. Bli chockade om grannen hälsar bara för att vara trevlig och inte ha något som helst uppsåt eller vill göra någon vinning på det.
3. Ta med halva hemmet till starnden. När allt väl är uppackat ur skrindan, brassestolen uppfälld och termosen riggad - då är det dags att gå hem.
4. Logdans. Men så roligt!
Svenskar kan inte:
1. Spela in actionscener. Det blir verkligen konstigt när Paolo Roberto spelar sig själv för att sedan rigga biljakt i Stockholm. Jag köper inte det. No way.
2. Ge tydliga svar inom politiken. Det känns som om det är en enda stor kebab med sås och en och annan pepperoni som sticker ut ibland.
3. Skippa pappersfakturor. Det finns faktiskt många företag som hävdar att det inte går att välja bort det miljöovänliga och onödiga pappret.
4. Källsortera. Eller, jo, det kan vi säkert men allt bränns ju till största del ändå. Vad spelar det då för roll?
En uppdatering efter helgen kan säkert utlovas vid tillfälle. Men tänk på att ta hand om varandra, det finns inget som varar för evigt och allt är förgängligt. Mycket kärlek och omtanke till alla som finns och som bryr sig om varandra!
/Johanna
Verkligen fredagsmys!
Mys, mys och mys - hoppas att det smittar av sig kära vänner.
Trevlig helg!
/Johanna
Fattigjonen i Lönneberga - here we come
Idag har jag storhandlat i två butiker vilket då inneburit att vi även gjort av med en del kosing. Shoppningen idag gick loss på, i ett urval:
1. En ståbräda till vagnen. Den är egentligen den mest delikata investeringen som gjorts på länge och jag tror att den kommer att underlätta faktiskt. Som det varit fram till nu har Gustav, då inte Monstertrucken varit med, suttit vid Villes fötter på fotdelen i vagnen. Detta har resulterat i att Gustav tippat av vid ett tillfälle, stackars svanskotan fick sig en törn och Gustav ville absolut inte åka på det sättet mer. Och jag kan hålla med gossen. Själva vagnkonstruktionen är knappast gjord för att femton kilo kille på den uppfällbara fotdelen och jag kände mig snabbt som en kassa mamma som äventyrade min sons liv på det sättet. Så därför inhandlades en ståbräda idag.
2. Nytt diskmedel. I vårt flashiga kök har vi en inbyggd behållare för diskmedel. Snyggdiskmedel som Yes och inget billigt som man kan köpa på ÖB. Den må då vara hur tuff som helst, men fyller på sig själv, det gör den inte.
3. Blöjor. Det ÄR dyrt och jag fattar att mammorna i Afrika snabbt lär sig läsa av sina barns signaler när de ska bajja och kissa.
4. Bananer. För att de var billiga. Det fick kompensera de dyra blöjorna.
5. Pesto. Sedan gjorde vi världens goaste kvällsmat med grönsaker, kyckling, spagetti och pesto som vi bjussade min mamma och pappa på. Jag tror att det gick hem för vi försökte även muta dem med hembakt paj nu för en stund sedan, men de hävdade att de var mätta. Så antingen berodde det på att Fidde bakat pajen eller så var de faktiskt inte sugna?!
6. Glögg. Saftglögg är godast och det är premiär. Men den är inte öppnad ännu plus att jag glömde köpa russin. Men det stod inte på listan får bli mitt försvar. Lite vågat att handla glögg då, men lite spänning måste man ha i livet.
Nu är det tajm för lite hang around med familjen, mys och pys!
/Johanna
Rörigt i kastrullen
En annan kastrull som är rörig är just nu min skalleskrutt. Återigen har Herr Bakterie (det måste vara en han!) flyttat in i näsan och byggt slott av snor i bihålan. Och han har lyckats bra även denna gång då täppan är ett faktum och ögonen känns som snigelögon som lätt kan ploppa ut när som helst. Eventuellt gör de inte det den här gången heller. Den som lever får se. I vilket fall som helst så bidrar täppan och lite väl lite sömn till att huvudet är lite mer rörigt än vanligt och att tanken liksom aldrig blir klar på något vis. Idag har jag för första gången skrivit en inköpslista för att köpa mat, lite sorgligt kan tyckas, men väl behövligt i dessa tider. Jag vet att det annars kommer att sluta i sorg med att jag återigen glömt det som verkligen behövs och kommer hem med snask istället eftersom socker just nu är en säker energikälla. Särsklit när nu bröderna Lööf bestämde sig för att vakna halv fem idag och ingen av dem hade nån vidare lust att somna om. Vakna var således hela familjen i ottan, Gustav började att fråga om Bolibompa och jag förklarade första gången ömt att det är natt och att alla sover. För andra gången lika ömt att barnprogrammen och TV:n soven, för tredje gången att mamma och pappa vill sova liiiite till, för fjärde gången att nu MÅSTE vi sova och så vidare... Pahjken gav dock inte med sig utan tycker nog att SVT borde se över sitt utbud och kommer säkert att i dagrana ringa Tittarombudsmannen för att förklara att det minsann borde finnas kvalitativa barnprogram på morgonkvisten också. Tur att vi inte har nårra fulkanaler. Då vet man ju inte vad han hade sett på dessa arla morgontimmar.
På tal om kastrull - Fidde - skruvade du handtaget på den kastrull där det var löst? Eftersom jag är gift med en riktig handyman så MÅSTE frågan ställas i sajber, lite lätt ironiskt., eller hur Ronny? Och ja, vi sover fortfarande med en provisorisk lösning under sängen. Men det finns säkert någon ergonomi i det också. Bara att den hemlighålls för mig.
"Om alla kunde tala samma språk, om alla kunde varndra samma stråk" What a wonderful world!
/Johanna
En riktig hemmafru
Det finns Desperate Housewives, Hollywoodfruar och så finns jag. Ibland skulle jag vilja ha det som Bree i DH, men inser rekordsnabbt att hon blott är en konstruktion på pappret och ingen egentlig, riktig fru som jag. För en riktig fru är ibland osminkad, har skrynkliga kläder och är allmänt trött. Häromkvällen, då vi tillsammans borstade tänderna, sa Fidde förljande till mig: "Älskling, jag längtar efter att vi ska klä upp och och bara gå ut och äta. Att få göra sig lite snygg liksom.... (konstpaus)... och inte ha en STOR kräkfläck på axeln" Sedan vände han sig om, rev av en bit toapapper och torkade min kräkbelagda axel ömt och sedan gick vi och lade oss. Klockan var säkert nio då. Så glammigt kan det vara ibland, men jag är ändå en tvättäkta fru, ringmärkt för livet. Och det som gjort mig till en helylle hemmafru idag är definitiv att jag hämtat på dagis och sedan handlat för att sedan gå hem och baka. Det blev minsann en hel plåt med skorpor och faktiskt lite ny, fräsch müsli igen. Så visst är jag en hemmafru på riktigt. Tillägg då att kvällsmaten idag bestod av kokt potatis, sås och KÅLDOLMAR (antar att det inte finns med på varken words eller mobilens stavningskontroll nu för tiden). Men jag ska inte sticka under stol med att även jag använder färdiga konstruktioner av saker a lá Bree då dessa dolmar var gjorda av min kära mor. Så fyllda med kärlek och vi åt som tokar allihopa. Tack fina mamma!
Idag har jag även hunnit med ett besök på jobbet, verkligen roligt att träffa alla igen. Jag saknar det allt men känner mig ömt inställd inför det faktum att jag kommer att arbeta fram till pensionen. Då är det inte helt fel att vara hemmafru ett tag till.
Peace, love and understanding till alla fina där ute!
/Johanna
Rammstein, regn och Ullared
Idag startade dagen i familjen med att vi kom från två håll och typ sågs i köket. Om vi hade varit kändisar och haft ett hemligt förhållade och varit rädda för papparazzis och inte fick synas tillsammans och saknade kläder, DÅ hade det kanske varit mer okej. Men det är vi inte. Vi har två barn, varav ett har hosta igen och väcker således den andra. Den andra väcker sedan mamman som väcker pappan för att hon behöver hjälp med något. Då rör sig pappan och väcker den med hostan, vilket leder till att den lille vaknar av att den store låter...ja, ni hajjar dilemmat?! För min del är det bara mysigt att ligga som korv med bröd med ketchup och senap, men klokt är nog ändå att tänka på att vi alla faktiskt behöver lite sömn också... Så i natt delade familjen sig mitt i tu vilket då ledde till att vi hade en sammankomst i köket på morgonkvisten istället. Nån som har nåt tips på hur vi kan få en tvååring att somna om i sin egen säng? Eftersom jag sov hos mamma och pappa tills jag flyttade hemifrån så är iallafall jag villrådig. Då, när vi sågs i köket, fick även Nyhetsmorgon vara med och då var det en intervju med Rammstein i fokus. Tydligen har de någon form av samarbetsproblem inom bandet och de reser på olika sätt, bor på olika hotell...ja, det enda de gör tillsammans är nog egentligen att spela. Men de tjänar pengar. Mycket pengar och då kan det vara värt det. Och så är de huvudsakligen nöjda med sin musik. Det är ju en bra förutsättning för dem, även om samarbete då ej kan köpas för pengar. Tydligen.
Dagen förlöpte med en regnig promenad på förmiddagen. Iförd regnkläder, keps och joggingskor med påsar på fötterna gled vi genom Långedrag, spanade på det härliga havet och trängdes med båtarna som flyttat upp på land vid Hinsholmen. Sedan surfade vi hem på vattenpölarna och gjorde oss iordning för en fika- och lekdäjt hos fina vännerna Karin, Isa och Albert. Dagen till ära bjöds det även på tårta då Karin fyllde ännu ett snyggare år! Tack snälla för en kalasmysig eftermiddag! Gustav gjorde som vanligt avtryck: hördes, syntes och slog självaste lillvärdinnan i pannan. Så kan man göra, men det är verkligen ganska dumt. Men om man är två tycks man inte lägga ihop att det faktiskt är snällt att bli bjuden på tårta, få leka med andras leksaker och allmänt hänga loss. Istället för att vara tacksam firar han till det med att slåss istället. Vad månde bliva av denna brutala tvååring? Undrar om han redan är på glid och dricker folköl under täcker när vi inte ser. Det vet vi inte och lär inte få veta. Det skulle kunna vara så för jag har sett att det ligger spår av vilt party utanför hans förnster: en bandyboll och en bil har blivit utkastade. Det skulle till och med kunna vara så att starkare saker intagits då han haft för sig dessa hyss. Hoppas att han inte drar in Ville i sina eventuella bestyr. Men jag tror ändå att Ville är klok och att han står på sig inför sin broder och förhoppningsvis tycker han forttfarande att det är fräckt att käka hos mor sin, rapa och sova. Så som man gör när man är liten liksom.
Jag vet inte om det är dags att förföras, förfäras eller glädjas över det faktum att det gjorts en såpa kring livet i Ullared? Jag har inte bestämt mig. Men ett konstaterande är iallafall att det finns mycket olika människor och tummen upp får självklart Mr Gay med sin mamma och killen på lagret som tycker att livet liksom bara "rullar på" genom att jobba, dricka en kopp kaffe och pilla lite i trädgården. Kan det verkligen vara så enkelt?
"Citerar andra gör bara den som inte har något själv att säga"
/Johanna
Tillbaks in i matchen....
Nu har även jag påbörjat familjens bloggande, så snart är vi större än dig blondin Bella.
Pussa alla människor/ Fidde
Vem är mest törstig?
I dagarna har jag haft förmånen att få fin hjälp av mor min som underhållit mig och båda gossarna Lööf alldeles förträffligt! Hon fick ta del av mysig fika hos Helena och Wilhelm i onsdags, alltid lika trevligt. Där bjussades det på nybakat, hon kan sannerligen få till det. Nybakat var det i och för sig här också igår om hemmagjord müsli räknas? Carina delade med sig av ett recept, och tillika doserade mått som hon använder när hon gör denna på dagis. Och eftersom bara halva min hjärna fungerar så använde jag totalat oreflekterat samma mått. Så nu har vi müsli hemma. Jättemycket müsli. Jättegod müsli, välkomna på fika!
Idag ska lilla familjen ut på en tur, posta lite vykort och hämta ett paket. Jag ska även komma ihåg att ta med en brödskalk eller två eftersom solen skiner genom över havet och då gäller det att passa på att spana på måsarna. Idag får de således inget snyggkäk från Lasse-Maja utan får nöja sig med avdankat bröd från familjen. Kanske kan däremot jag få till en kaffe därifrån för att bota min torra strupe?
/Johanna