familjenloof

Boendes i flerbostadshus innebär vissa fördelar. Dels att det nästan alltid finns någon att vända sig till om spörsmål infinner sig. Men även det faktum att vi alla är som en stor familj då det avser sophanteringen på området. För er som varit här vet ni att vi har flera olika soprum på området och eftersom medelåldern här är några år över oss finns det hustomtar och städpersonal som håller väldigt rent. Soprent helt enkelt. Jag skulle utan problem kunna fika i ett av våra soprum, så snyggt är det. Och tämligen luktfritt också kanske. Eventuellt är det så att "the upper class" har snyggare och finare sopor än en helylle barnfamilj. Det skulle kunna vara så, men jag är inte säker. I vilket fall som helst är det intressant hur folk tänker när de slänger sina sopor. I min iver och promenadlusta kom jag in och skulle häva ner ett gäng påsar igår, varpå jag var tvungen att stanna till en mikrosekund. Då hade någon öm, äldre människa bestämt sig för att slänga hela sitt förråd av mediciner (som för övrigt ska lämnas till apoteket!) Stolt låg där förpackningar mot förstoppning, torra underliv, hemorrojder, svamp och andra små åkommor som drabbar en lite titt som tätt tydligen. Så kan det vara. Så svenskt, så svenskt, för nu kan man ju säga att jag faktiskt känner mina grannar utan att ha pratat med dem. 

Gårdagen bjöd på finfrämmat av Malin, Tova och mamma. Vi tog en långpromenad till Röda Sten, konstförkovrade oss och lekte med hästar och kossor. Gustav tog det långa steget före det korta och promenerade hela vägen, han har kondis den killen. Kanske berodde det på att han hade så himla trevligt sällskap? Ville hängde mest i vagnen och väl vaken tog Tova väl hand om honom, tack fina systerdotter! Och återigen har min ömma mamma förbarmat sig och stannat kvar hos oss idag, så gulligt! Så idag ska hon minsann få ta del av riktig föräldraledighet, att komma med till vännerna Helena, Wilhelm och bäbisen i magen för att åtnjuta snyggfika i snygghuset. Det ska bli hemskans mysigt! När mamma är här känns det extra lyxigt att göra sånt, då kanske vi hinner dricka lite varmt kaffe idag? Jag har även under förmiddagen hunnit inhandla en jacka. Den är vit. Och jag är småbarnsmamma som älskar att vara ute och busa. Jag vet inte om jag ska behålla den ännu. Men snygg är den iallafall.

Björnen sover i sitt lugna bo, mors lille Olle är vaken och nätterna är långa och kölden sätter in. Mitt i en storstadsdjungel ligger ett kondis nere på hörnet där vi träffas och fikar varje dag. Världen är så stor, så stor - tänk att få vakna med dig i mina armar, känna dina andetag mot min hud (vackrast av alla stroferna!). Blott en dag ett ögonblick i sänder.  

Dessa låtmedleycitat avslutar dagens inlägg. Snodda - javisst, men ändå tänkvärda.

/Johanna

Det är ju som så att det på vår enorma jord finns ruskigt många människor som kommer på livsnödvändiga saker. Tänk bara på sådant bra som osthyvel, potatisskalare, cykelpump och tops. Hur skulle livet vara utan dessa faciliteter? Sedan har någon klok människa även konstruerat en ergonomisk kudde, ni vet en sån där som ser helt böjd ut, är hård och kanske lite åt pensionärshållet. Men en sådan besitter jag numera och har gjort i sisådär ett halvår. Det var den budgetens bästa investering, jag lovar. Precis som den goda vännen Sara sa till mig innan, så tar det ett tag att vänja sig, men nu är även jag inne i träsket. Och Sara är ju ändå sjukgymnast så hon vet sånt - att denna eminenta kudde är bra för kroppen. För det är den. När jag väl sover vaknar jag helt utvilad i rygg och axlar och det är inte för att rygg och axlar sover bättre än någon annan kroppsdel utan det beror blott på att en ovanligt vis människa uppfunnit denna kuddkonstruktion. Tack för det. Förmodligen sitter du som kontruerat denna på en solstol på en vit sandstrand någonstans och har det skönt. Hoppas då för din skull att du inte glömde kudden hemma.

Helgen har bjudit på en miniresa till Halmstad, mycket skönt. I ett mycket höstigt Halmstad har vi passat på att shoppa, fika och mysa på stan. I fredags valde jag själv ut mina födelsedagspresenter, som bestod av nya och välbehövliga kläder. Gustav var med och valde, han är helt skön på att ha med i affärer, han går och tar fram saker och tittar på mig och säger: "Mamma, denna var JÄTTEfiiiiiin!". Det är gulligt som tusan. Att räkna med är dock att rensa upp lite efter honom då han nog saknar viss finmotorik och känner väl hårt på alla kläder och storlekar. Han är heller inte helt finkänslig då det avser provrum, utan kryper gladeligen under till vem som helst för att spexa till det lite. Till den ömma moderns förfärad egentligen då det är nästintill omöjligt att hämta honom ur just någon annans provrum... men såklart kollade jag extra noga om Fredrik Ljungberg huserade i något av dem, då hade även jag glidit in. Solkart. Fredrik L eller Fredrik L liksom...!

Under lördagen fick Gustav följa med farmor och farfar som köpte present till mig. Jag försökte trycka ur honom var de hade varit, men C och R hade varit smarta nog och även tagit med honom till en leksaksaffär där han fått en flagga. Således bleknade alla andra besök som gjorts i andra butiker. Med andra ord fick jag inte veta någonting, väl genomtänkt strategi från deras sida. Jag och mina två andra pojkar hängde på stan, fikade och bytte en tröja som jag köpt dagen innan utan att prova. Vi såg även en alkis som mådde dåligt, köpte ord till vårt kök och slängde en äppelskrutt i blomsterarrangemanget på torget på grund av regn och avstånd till papperskorg. Sorry Sara, vad blir det för repressalier på detta brott? Om du vill jaga bevis var det vid den stora blomman vid Systemet, du vet där alla godingar hänger. Antar att du varit där nårra gånger i ärenden. På Systemet alltså.
På eftermiddagen gick vi ner på stranden. Farfadern böjde sig ömt för det äldre barnbarnet och byggde i sanden i två timmar. Det blev ett mycket ståtligt konstverk i form av en tårta till mig, garnerad med snäckor och vass och ett tillhörande meddelande i sanden - så himla fint! Den sanna entreprenörsandan visade sig i sin bästa form! Söndagen bjussade på skönsång, paket och teckning från lilla familjen. Gustav gav mig paket för att sedan öppna alla själv. Grattis liksom. Han sjöng även "Bä, bä, vita vamm..." istället. Han kan den bättre, förutom att han inte lagt ihop det där med att det är lammet som säger bä och sjunger vamm istället. Som textfacsistisk mamma försöker jag att lite snyggt rätta till hans missförstånd, men utan lycka. Till sin fördel har han att han faktiskt kan väldigt många texter för att vara så ung, så då får han komma undan med vamm just nu. Känns det okej även för dig Ulrika?

I eftermiddag ska vi till biblioteket. Gustav säger att vi ska kolla om de har nån film. Jag säger att vi ska kolla om de har någon bok. Gissa om det gör ont i hjärtat när ens tvååring förknippar bibliotek snarare med film än bok? Mitt uppdrag för dagen blir således att frälsa sonen från Pippi på DVD till att låna nån gammal goding. Kanske blir det "Dvärgen" av Lagerqvist. Den är cool och lagom för en tvåårings intellekt skulle jag tro. Men jag ska nog ändå vara med när han läser den. Eller så satsar vi på nytänk och dammar av en gammal Alfons. Vi få se.

Imrogon får vi småländskt finfrämmat av syster, Tova och mamma. Det ska bli hur mysigt som helst. Tova är dessutom rätt lik mig. Undrar om hon tar det som en komplimang? Jag menar, vill man som knapp tonåring vara lik en som just fyllt 29? Ur min synvikel, att jag istället är lik henne, är det enbart en komplimang.

Idag älskar jag vår bärsele och kollektivtrafik - lite pretto, javisst. Så gärna.

/Johanna

Idag är en sådan dag som startat tidigt och sedan liksom bara varit. Det innebär att vid tolvslaget idag hade jag redan lämnat på dagis, duschat, dammsugit, promenerat i över en timma i solsken, plockat undan i ett skåp och fixat tvätt. Jag undrar verkligen om Försäkringskassan är medvetna om att de varje månad betalr mig pengar för hushållsnära tjänster? 

I vilket fall som helst så myser jag och Ville i soffan nu...han sover skönt i mitt knä och jag tror att jag ska göra lite manikyr. Inte på mig men på honom. Och såklart var jag tvungen att kolla mediestatusen idag och då måste två nedslag göras, tagna från Aftonbladet. Mattias, ni vet han som misstänks ha mördat sin fru Linda och dumpat henne i skogen, är omhäktad. Tur är väl det, jag menar, nåt knas verkar det ju vara då de tog sina bröllopskort nån vecka innan bröllopet för att sedan stolt visa dem i Efterlyst och gråta en skvätt. Nu må jag vara hård och inte en kriminalare, men nån liten hermelin i skogen kan nog ändå misstänkas Detta utan att ha två bokstäver som mellannamn a lá Leif GW Persson. Den andra, kontrasterande nyheten, var att ICA sänker priserna inför PRO:s årliga prisjämförelse. Mot detta rasar Bert Karlsson och menar att allt är bluff och båg inom branschen. Ja, det kan tyckas om så är fallet. ICA borde skärpa till sig så att pensionärerna inte får extra höga hjärtfrekvens då resultatet av jämföreslen kommer. För det är ju förfärligt att ICA bluffar nårra ören inför detta stora evenemang som på årlig basis pågår inom PRO. World peace åt folket, vad hände med det? Tur att vi har selektiv medierapportering i Sverige som har olika dignitet på vad som förmedlas!

Det är möjligt att hitta olika saker lite varstans. Idag hittade jag en blöja på fönsterblecket som jag bett Gustav slänga. Förmodligen skedde nåt mer intressant på vägen. Men Klara, att hitta yoggin i skafferiet, vad har du att skylla på? Eller var det Martin? Konstigt var det tydligen också att glömma Gustavs vantar till dagis och det stod på hela tavlan STORT: Gustav L -vantar?!?! Ett mycket tydligt förmedlat budskap om att vi är slarviga som ej ombesörjt att pojken har vantar på dagis. Men han lär nog inte frysa ihjäl idag heller. Och för sakens skull blev jag mer irriterad av deras oförmåga att använda skiljeteckan, så det så. Men som sagt, konstiga ting sker runt om i världen.

Nu ska jag packa samman monstertrucken med tillhörade väskor för att snart plocka Gustav och sedan gå vidare till HUgo för att fika, ska bli attans trevligt att hänga loss med sköna människor!

Lets dance genom livet - det blir mycket roligare då!

/Johanna

Oftast när jag tänker på hur livet har blivit är jag så tacksam över att det blivit just som det är. I det stora hela är jag så fantastiskt nöjd över att det är just som det är. Även om det känns intensivt att bara vara ibland så finns det ständiga nedslag att göra i vardagen som erbjuder skratt alltsom oftast. Såklart är det dags för ett urval av moment som känns helt bra:

* att få vakna med tre killar i sängen. Ingen nämnd, ingen glömd.
* att få vakna till "Fåret Shaun" och "Hannas hjälplinje" (hon är bra hon!). För er som aldrig sett dessa emineta program, slå bara på TV:n långt innan dagen ens bestämt sig för att vakna.
* att mata fåglarna i ett soligt ögonblick, som igår. Efter matningen kastade vi stenar istället, men vi träffade inte en enda fågel.
* att lyssna på Gustav när han konverserar med andra. Alla meningar avslutas just nu med påhängsfrasen "eller hur", vilket klokt nog faktiskt passar in lite överallt har jag märkt. Prova själv.
* att bli tillrättavisad av en tvååring som minsann vet att det är jättefarligt att inte gå på trottoaren och att det då kan komma STORA bilar som kör fort. Exakt mina ord fast i annan tolkning. Så låter jag alltså, så töntigt! Och hur stora är egentligen bilarna? I hans tappning låter det som att det skulle komma sju dinosaurier springandes och ertappa oss utan förvaning.
* att upptäcka att det finns färdiglagad köttfärssås i frysen när den förväntades vara uppäten.
* att få hjälp att städa toaletten, tack mamma! (Malin, Ulrika och Katja, nu vet ni vilka ni kan ringa för att få hjälp!) Men kravet är dock att ni måste ha två barn, bo alldeles ensamma och gnälla riktigt mycket så att de tycker riktigt synd om er!
* att få känna stillhet.
* att kunna känna stillhet och tystnad.

Klara, med de kloka orden och tipsen om när kläder kan hänga framme känns det så mycket bättre. Fidde köpte det mesta av det och det få helt enkelt bli våra nya husregler. Men när jag spanade in rummet idag så såg det ruskigt oförändrat ut. Så kan det också bli. Men det är en dag imorgon också så det kommer såklart ske en förändring då, åt det ena eller andra hållet.

Idag har vi haft finfrämmat av farmodern och farfadern. De kom med en barnvagnsleverans till dagis, verkligen snällt som tusan av Carinas jobb att skänka till oss! När man väljer att placera sitt barn okommunalt får man fixa vissa saker på egen hand. I det ingår barnvagnar. Kvällen bjöd på pizza och Gustav var själaglad över sällskap. Farfar är storfavorit och det kanske inte är så konstigt... När Gustav har kompisar här som leker blir det rörigt på rummet. När farfar är här och leker blir det ännu rörigare, tydligen. Lägg då till att svärfaderns sinne för ordning är placerat i sin frus kropp så städningen skötte Fidde till slut. Gustav fick även leka med tuschpennor på alldeles egen hand vilket slutade i att han målat hela sig. Besökarna fick således ta sitt ansvar och bada pajken innan de for till mörkaste Småland igen. 

Oh, såklart har jag redan börjar planera inför bröllopet som ska gå av stapeln nästa år. För någon vecka sedan byttes det ringar av lillebror Lööf med blivande fru vilket blott kan sluta med ett fantasktiskt bröllop. Må det vara så att det blir ännu en fru Lööf i familjen?

Lots of sunshine för små tillfällen i livet!

/Johanna 

...iallafall om någon frågar bröderna Lööf. Nu var det tredje härliga natten med hosta, mat och fix. Lustigt att det kan finnas så många skilda spörsmål nattetid i denna familj. I natt besparades dock familjens DVD och Emil fick sova vidare sött, tack och lov för det! Det känns som om den galna kon snart flyttat in här istället, som en del av vår familj på något vis. Iallafall har jag fått en kohjärna.

Jag hade, dagen till ära, tänkt att festa till det med bara ett barn hemma under en del av dagen, men vid lunchtid idag ringde de från dagis och sa att Gustav hade fått mer hosta. Eftersom jag och Ville var ute och promenixade passade vi då på att ta hem storebror som vid det laget hade sovit en kvart, alldeles "lagom" mycket för att vara så pass pigg att han inte var sugen på att sova mer - just då. Sedan blev eftermiddagen annorlunda. Vi var alla trötta men tappert kämpade vi oss till Frölunda Torg för att byta saker och köpa lite smink (kan sannerligen behövas nu!). De ömma vännerna Sara och Klara gjorde oss sällskap och det var verkligen tur eftersom Gustav även idag hittade på en ny låtsaslek - att låtsasramla sig genom hela Frölunda Torg. Byxorna är nu i tvättkorgen och Sara har fått ännu mer armmuskler då jag hade minstingen i bärsele och var lite begränsad i mitt röreösemönster. Tack Sara för hjälpen! Du är sannerligen en ängel och en stjärna på himlen! Väl klara tog vi bussen hem och Gustav satt på ett eget säte och däjtade en dam på 80 + med rollator medans jag stod och balanserade med Ville på magen och vår monstertruck i ena handen. Nog för att jag erbjöd mitt säte, som jag alltid gör till de äldre, men när hon inte ens sa tack blev jag faktiskt lite förnärmad. Just idag var inte den bästa och jag tyckte faktiskt lite inom mig att jag förtjänade att sitta. Jag menar, hon var gammal men jag hade faktiskt en liten skrutt på magen. Gustav tyckte nog iallafall att hon var det spexigaste på länge och slog till med att somna, sittandes rätt upp och ner i ett bussäte vid femsnåret idag. Perfekt tajming. 

Familjen är således lite trötta idag och om jag fick önska mig något just nu skulle det vara:
* få sova två timmar sammanhängande
* en hemmakock som kastar ut korv, makaroner, köttbullar och snask
* fyra armar och två huvuden så att det ena kan vila ibland
* lite centralstimulerande för orkens skull
* lite mer idéer till roliga lekar inomhus. Jag är trött på bilar.

Nu är det tajm för lite TV innan mötet sker med en förhoppningsvis sjysst John Blund. Strö lite extra, det kan aldrig skada.

Och såklart, nu när det är offentligt måste jag ju passa på att skicka mycket kärlek till Emily och Alexander som förlovat sig i helgen. Så roligt!

/ Johanna

Idag är det en alldeles vanlig tisdag, en helt vanlig dag i en helt vanlig vecka. Tror jag iallafall. För det är just det som är saken med vanliga saker och som rubriken lyder och att tänka på dem. För visst är det väl ändå så att den sammanlagda tiden som vi tänker på olika saker en helt vanlig dag borde vara ganska mycket. Inte för att jag på något vis tagit tid på hur mycket jag tänker, jag menar, då skulle jag ju behöva tänka på en sak till: att ta tiden på att tänka på hur mycket jag tänker...ja, ni hajjar poängen, det bli således väl filosofiskt en vanlig dag. Men ett konstaterande är emellertid att det är möjligt att tänka när som helst och på vad som helst och hur mycket eller lite som helst. Lika mycket som att luften är fri (inte från miljöförstöring dock!) så är tanken fri. Iallafall, visst är det slutligen konstigt att tankar bara kan försvinna...det är lite som sajber, vad händer liksom med ett för gammalt mail som jag raderat, vad händer med en tanke som jag tänkt?

Denna vanliga dag har erbjudit diverse aktiviteter: ett besök på BVC, en promenad, ett rekordsnabbt intagande av lunch då lilleman gallskrek, en hämtning på förskolan, en promenad till Lasse-Maja, ett möte med en vän, lek på en trähäst, en mathandling, middagstillagning, bad, nattning, mys... det har med andra ord varit just en helt vanlig dag i familjen Lööfs residence, en alldeles vanlig tisdag.

Imorgon tas nya tag mot onsdagens utmaningar. Lycklig äro den som även får uppleva en kommande vanlig dag.